Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från rummet bredvid lätta, små steg och en
silfverklar barnaröst, som gladt frågade:
»Är det här som snälla mormor bor?»
I detsamma öppnades dörren, och springande
kom en liten flicka med fladdrande, blonda lockar
och stora, blåa ögon in i rummet. Utan tvekan
sprang hon fram till den gamla. Slående sina
små, runda armar om hennes hals, såg hon upp
i hennes ansigte och hviskade frågande: »Det
är ju mormor, min mammas snälla mamma?»
Aldrig förr hade något barn vågat helsa så
ogeneradt på tant Barbara. Sina egna två barn
hade hon ju ständigt hållit på afstånd, inom
ett kyligt decorums afmätta gränser, der
omfamningar ej kommit i fråga annat än på
födelse-och namnsdagar eller vid extra högtidliga
tillfällen. Tant Barbara undrade sjelf öfver att
hon ej näpste till den lilla, som ej ens lärt att
komma ordentligt in i ett rum, niga och kyssa
på hand; men gumman kom alldeles af sig då
hon mötte denna älskliga barnablick, som så
bedjande och förtroendefull såg upp på henne.
Det var som skulle tant Barbara förnummit ett
»upptinande» kring sitt hjerta.
Hennes aflidna dotters bild framträdde så
tydligt för, hennes minne, och den lillas fina
drag och ljufliga leende återspeglade så
outsägligt mycket af den saknade.
Tant Barbara lyssnade till barnets många
frågor utan att blifva otålig, hon kände sig
mildare stämd än hon gjort på långliga tider, ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
