Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var ej långt ifrån att hon velat räcka sin
hand till den beskedliga Nanna, der hon
nigande stod vid dörren. Tant hemtade sig
emellertid något och, nickande nästan hjertligt till
trotjenarinnan, sade hon: »God afton, jungfru
Nanna; låt nu se hon trifves i Stockholm. Till
att börja med kan hon nu behöfva något att
förfriska sig med; gå derföre in till mina
jungfrur; de hafva något i beredskap. Hvila sig
der en halftimme, kom sedan och hemta lilla
Elsa; hon bör gå tidigt till sängs i qväll efter
Tesan.»
Nanna tackade, djupt nigande, och lemnade
rummet, hållande förklädssnibben hårdt vriden
om pekfingret — ett omisskänneligt bevis på
att den hederliga varelsen kände sig förlägen
och ängslig till mods.
Assessorskan, som icke mera tyckte sig
be-höflig och som fruktade någon oförutsedd
sammandrabbning, såg på sitt ur och föregaf ett
besök hos en vän, i det hon uppsteg och tog
afsked.
Då hon stängt dörren efter sig, började den
lilla: »Säg, snälla mormor, hvem var den frun
som nu gick ut? Var hon ond, tror mormor?»
»Hur kan du fråga så, barn? Hon har ju
aldrig sett dig förr och aldrig talat till dig»,
svarade tant Barbara helt förvånad.
»Nej», fortfor lilla Elsa, »men hon var ju
så fasligt röd i ansigtet; och vet mormor, att
när jag är stygg, så brukar Nanna leda mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
