Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gumman Regina tog sig en dugtig smörgås
med kall kyckling, som hindrade henne att se
det tunga moln af ledsnad, som förmörkade
hennes brorsdotters anlete, då en ringuing ånyo
kallade jungfru Betty till tamburen. Den häpna,
lilla tjenarinnau, som af de tre fastrarna Solén
aldrig sett mer än mamsell Regina, vågade sig
nu käckt fram med sin nästan dramatiska
beskrif-ning på herrskapets återkomst, frukost och stora
behof af hvila efter resan; och det var med ett
visst eftertryck som hon beslutsamt såg de båda
fruntimren i ögonen och tillade: »derför kan jag
säga alldeles bestäindt, att herrskapet icke kan
hafva den äran att taga emot.»
Men till stackars Bettys bestörtning möttes
hon här af den femtionioåriga mamsell Binas
torra skratt, i hvilket hennes yngre syster,
lag-manskan Ripa, muntert iustämde under ett
ljudligt flämtande. Lagmanskan hade nemligen
ensam fått på sin lott ett hull, hvaraf hälften
skulle varit tillräckligt att väl bekläda
systrarna Reginas och Binas beniga kroppshyddor.
Hon var äfven den enda af de tre gummorna
som fortfarande var i besittning af ett lifligt
och fryntligt lynne, oaktadt sina femtiosju år
och sitt enkeståud. I öfverensstämmelse med
hennes godmodiga anlete och leende
verldsåskåd-ning klädde hon sig helst i ljusa och färgrika
klädningar och hade passion för hvita hattar.
Klockan åtta på morgonen, då lagmanskan
vanligen gick ned till Munkbron med sin kokerska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
