Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg man henne alltid i hvit halmhatt med hvita
barber och gula smörblommor. Klockan nio på
qvällen — då hon gerna qvistade ut till
Hasselbacken med en eller annan bekant, gammal fru
— viftade hon sig med hvit plym i hvita
sidenhatten. Med ett ord, hon hade intet klart
begrepp om att vissa eleganta hattar aldrig böra
gå, utan endast åka. Följden häraf var, att
lagmanskan städse såg mycket parerad ut, och
att alla, som mötte henne, antogo henne vara
bjuden på någon festlig tillställning.
När hon nu slog upp dörren till salen, såg
bon också ut som en personifierad gratulation.
»Tomtebolycka, tomtebolycka, mitt unga herrskap!»
deklamerade hon med löjlig pathos under
afrun-dade armbågsgester, hvarvid hennes lilla, feta
person elastiskt gungade fram mot frukostbordet.
»Sitt still, barn lilla! sitt still! Det är ju
bara Bina och jag.» Nu smälde ett par fasterliga
kyssar på lilla Claras friska kinder, och så slogo
sig lagmanskan och mamsell Bina ned vid bordet.
»Det är då en sådan glädje att få önska
dig lycka i ditt hem, kära barn, innan alla
andra menniskor strömma till», började fru Ripa.
»Så tycker Bina också, inte sant?»
Mamsell Bina var sin vana trogen att alltid
svara pä en till henne stäld fråga med en dylik.
Konseqvent upplät hon derför sina tätt slutna
läppar och yttrade: »Hvarför skulle jag inte
göra det?»
»Men säg oss», fortfor lagmanskan, »hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
