Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Häxeriet i medeltiden. Kristendomens inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 HÄXERIET OCH HÄXERIPROCESSERNA
bilder, gynnade i hög grad magien och astrologien i
Palestina. Sedan grekiska språket blivit allmänt bland judarna,
utsträckte de benämningen demon till alla onda andar,
som de ställde under Satan, judarnas Ariman, och genom
sammanblandning av namn sammansmälte vidare den
grekiska demonologien med judarnas traditioner.
Främmande gudar blevo i de flesta fall för judarna mörkrets
andar i Satans tjänst, anförare för helvetesskarorna;
muhammedanerna och de kristna antogo samma
föreställning, varför de tillskrevo onda andar, demoner, alla de
under, som hedningarna tillskrivit sina gudar.
Kyrkofäderna framställde denna uppfattning i tydliga ordalag,
och enligt dem berodde människornas dåliga böjelser och
brottsliga handlingar (liksom alla fel — kätterier
inberäknade) på demoner. Dessa dvaldes mest i förruttnelsegaser
å ödsliga ställen, synnerligast kyrkogårdar, och lämnade
dessa blott för att fresta helgonen och bedraga de lätttrogna.
Polyteismens gudar blevo för de kristna djävlar; Odin
och Tor förblandades med Satan eller »fienden», och
samma öde fick ryssarnas gud Kudd, finnarnas Yumala
o. s. v. Alla hedniska religionsbruk blevo sålunda för de
kristna magiska förrättningar, som voro förbjudna i Guds
lag och lockade människorna till brottsliga förbund med
onda andar. Trots detta fanns det dock mellan
hedningarnas och de kristnas föreställningar endast
meningsskiljaktigheter rörande de åkallade övernaturliga makterna, och
de utslungade ömsesidigt mot varandra benämningen
»magiker». Omvandlingen av bröd och vin i nattvarden måste
liksom underkurer av helgon och reliker för hedningarna
vara magi lika väl som deras andebesvärjelser m. m. De
flesta hedniska vidskepligheter antogos i själva verket av
de kristna, ehuru i delvis förändrad form, och hela
medeltiden igenom hängde flertalet fast därvid.
De kristna fortsatte därför att tro på amuletter,
förtrollningar, framkallande av döda samt demonernas
förmåga att förvandla sig till djur, vidunder eller spöken:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
