Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Häxeriet i medeltiden. Kristendomens inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄXERIET I MEDELTIDEN. KRISTENDOMENS INFLYTANDE 11
århundraden och under den ännu nästan allsmäktiga kyrkans
hägn medförde de mest upprörande grymheter och
blodsutgjutelser.
Det nya i häxeriet i kristna tiden inses lätt ha endast
bestått i de kristnas uppfattning av de magiska konsterna:
läran om djävulen medförde tron på en ond makt, som
rivaliserade med »den allsmäktige gudens»; ärkefienden
och hans otaliga tjänsteandar hade enligt den kristna tron
en obestridlig makt (fast Gud var »allsmäktig»!) att inverka
på såväl naturens element som på människornas själ och
kropp — med undantag av dem, som genom dopet blivit
»återlösta» och alltjämt skyddats av kyrkans tro och
religionsbruk. Sådana människor, trollkarlar och häxor, som kunde
frambringa övernaturliga verkningar (ej de kyrkliga förstås!),
måste ock hämta sin makt från djävulen och vara hans
redskap, varför man ock trodde, att priset på den av honom
förlänade förmågan var övergivandet av kristendomen och
inträdet i hans tjänst, eller säljandetav själen till djävulen.
Denna föreställning ingick ej i den tidigare eller hedniska
uppfattningen av magien och betecknar sålunda en sorglig
urartning i kulturen genom kristendomen, som inga moderna
fraser rörande den historiska kristendomen kunna
vederlägga. Ursprungligen var, såsom ovan framhållits, magien
grundad i fetischismen, d. v. s. på föreställningen, att vissa
naturföremål och vissa bruk hade en mystisk förmåga att
frambringa underbara verkningar, varför magikerns konst bestod i
kännedomen härom och skickligheten att leda dem så, att det
åsyftade målet ernåddes. Men detta resultat ansågs ej vara
frambragt genom ingripandet av ett övernaturligt väsen, gott
eller ont; tvärtom ansågos vissa människor kunna genom
s. k. magiska medel få en viss makt över övernaturliga
väsen. Somliga av Hindostans vise ha sålunda ansetts
kunna på grund av sin asketism, offer och religionsbruk
övervaka gudarna, ja hota dem liksom världen med
undergång, och genom sina stränga botövningar hade detta lands
heliga enligt legenderna erhållit en sådan makt, att de med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
