Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Häxsabbaten och Blåkulla. Varulvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 HÄXERIET OCH HÄXERIPROCESSERNA
i överensstämmelse med evangeliernas berättelser om Kristus’
utdrivande av djävlar.
Trots den börjande upplysningen i 15:de, 16:de och
17:de årh. hängde man då allmänt fast vid äldre
vidskepligheter, tron på häxor och onda andar, spöken och vampyrer
m. m., ävensom på den »magiska» kraft, som tycktes vara
enskilda personer förlänad och varigenom dessa kunde på
ett hemlighetsfullt sätt verka på andar och på naturen.
Från denna tro voro icke ens de mera upplysta befriade;
protestantiska reformatorer och katolska präster, läkare och
jurister hyste densamma, och de allra flesta voro om
djävulens verkliga tillvaro innerligt övertygade. Ännu i
16:de årh. fanns i Salamanca en lärostol i nekromanti
eller soartkonst, och även namnkunniga läkare lärde sig
liksom de indiska prästerna m. fl. konsten att spå i
händerna: kiromanti (av keir = hand).
Med tillhjälp av äldre, kabbalistiska o. a. forntida
fantasier hade uppstått elementarandar: Salamandrar
(eldsandar), Undiner (vattenandar), Sylfer (luftandar), Kobolder
eller Gnomer (bergandar) m. fl. (varom Faust talar), och
dessa ansågos för kroppsliga, levande väsen, som endast
kunde behärskas av den vise magern.
För folktron blevo dessa andar till rån, spöken,
varulvar o. s. v.; de onda andarna voro legio, deras
överhuvud var djävulen själv, men vid sidan av honom funnos
ett antal kårchefer: Belzebub, Asmodeus, Magog, Dagon,
Astarot, Azazel m. fl.
Särskild uppmärksamhet förtjänar den s. k.
lykantropien (av grek. lykos = varg) eller föreställningen om
s. k. varulvar (av anglosax. wer =A man), eller
människors förvandling till vargar, som förr var mycket utbredd
och ännu t. o. m. förefinnes här och där i Europa bland
obildade och ingiver barnslig fruktan. Ej blott till en varg
ha människor kunnat förvandla sig, utan ock till något
annat djur, en hund, en oxe o. s. v. — denna tro har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
