Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reglementeringens grymhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landsbygden som från städerna och deras egendom skulle tas
ifrån dem, ja t. o. m. deras kläder ända till kjorteln och
skinnjackan“. Och enligt ett annat påbud, som härskade
ännu fram i nyare tiden, brändes den fala kvinnan med
ett märke på skuldran och jagades ur staden. Männen
slösa guld och skatter på henne, prisa henne i dikter eller
överlämna henne åt de hemskaste straff; hon är för dem
den syndfulla skökan, den firade kokotten eller den av
polisen jagade byråflickan, allt efter som det behagar dem.
Om de skyddade “ärbara“ kvinnorna instämde i skriet
mot den förtappade, kan det inte förundra. Dessas enda
värde var ju, att de voro dygdiga, de måste visa sin höga
ställning gentemot den kvinna, som inte var det, och
männen skulle ansett den annars aktade kvinna dålig, som inte
instämde i föraktet. Och likväl var det en kvinna, en av
de i samhället skyddade och aktade, som först höjde sin
röst till försvar för de utkastade. Sannerligen, när den
engelska prästfrun Josephine Buttler kallade dessa föraktade
sina systrar och gick att strida för dem, då var detta en
bragd av solidaritet och mod, som världen ej ofta skådat
motstycke till. Hon förenade snart en liten skara omkring
sig. I nästan alla länder, där reglementeringen efter det
franska föredömet blivit införd, protesterade män och
kvinnor mot systemet.
Federationen, såsom sammanslutningen här i Sverge
kallades, utövade sin livligaste verksamhet hos oss i slutet
på 1870 samt under 1880-talet genom föredrag, möten,
skrifter. Men liksom varje ny mening blev ock federationens
idé utsatt för förföljelse. Med avsky minnes jag ännu det
förakt, det hån, de förolämpningar, för vilka dessa modiga
kvinnor och män voro utsatta, värst naturligtvis kvinnorna.
Hos dem antogs arbetet uteslutande härröra från lusten att
rota i osedliga företeelser. Att de drevos av medkänsla
och av en helig harm mot den förorättning, som de ansågo
drabba hela deras släkte, det kunde eller ville mån ej förstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
