Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reglementeringens grymhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fräckt och lögnaktigt snäste myndigheterna federationen
och dess medlemmar. Och läkarna voro ej en smula bättre.
Besiktningen var absolut nödvändig, samhället skulle bli
dränkt i syfilis om den ej funnes, skrek högsta auktoriteten;
och såsom röstboskap rasade hela skrået, som om det
vädrade konkurrens eller som om det fruktade att dess
konster skulle börja avslöjas. En Stockholmläkare, prof.
Ödmansson, skrev: “Om icke federationen snart tröttnar vid sina
muntliga och skriftliga deklamationer och föreläsningar för
unga kvinnor och unga män, torde verkligen fara vara för
handen, att inträsset för hithörande saker efter hand blir vida
allmännare än nyttigt är“. Är det inte betecknande?
Denna smutsfläck, som just läkarna i sitt
reglementeringskvacksalveri bära skulden för, den fick inte upptäckas, ty då visste
man, att trots “vetenskapens“ egenrättfärdighet skulle den
bortstrykas. Ja en annan läkare, prof. Sandahl, stod upp i
Läkaresällskapet och krävde att polisen skulle kväva denna
fördömliga och farliga propaganda.[1]
Alla hot och förlöjligande angrepp mot federationen
hjälpte emellertid intet; dess strid fortsattes lika ståndaktigt,
lika outtröttligt.
Nu är emellertid att skilja mellan två slag
federationsmänniskor: en del höjde stridsropet tillika i den gamla
moralens namn ungefär som våra dagars sedlighetsivrare, andra
upprördes främst av den himmelskriande olika behandlingen
av männen och kvinnorna, som båda sprida smittan, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
