Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke dröja, menade de sangviniska, ty den var ju vald endast för att
sluta fred; att bygga upp landet på nytt borde den lämna så fort som
möjligt åt nye män.
Thiers hade däremot helt andra planer. Totalt misskännande
stämningen bedömde han det revolutionära Paris efter de skildringar, som
voro vanliga i högerbladen: en hop fega skrikhalsar, som skulle med
lätthet kväsas af en kraftig näfve. Picard hade gifvit Paris’ märer sitt
hedersord att ingenting skulle företagas utan att de underrättades. Men
Thiers var envis, han ville absolut kunna möta nationalförsamlingen i
Versailles med budskapet att Paris var återfördt till lydnad, och med
kallt blod gaf han order till anfall: nationalgardets kanoner, hvilka
vaktades af hela Paris, skulle af trupperna tagas och bortföras.
Kl. 2 på morgonen den 18 mars ryckte trupperna i all stillhet ut
från sina kasämer för att besätta de platser, där kanonerna voro
uppställda. Paris sof, litande på att intet anfall skulle ske. Soldaterna stötte
ingenstädes på motstånd, t. o. m. La Galette-kvamen på höjden af
Montmartre, som dominerar hela Paris, besattes utan svärdslag. Vid
Solferino-tomet ville en ensam vaktpost — Turpin hette han — göra motstånd.
Han stöttes ned af polismän, och hans kamrater fängslades och kastades
in i tornets källare. Kl. 6 var öfverrumplingen utförd, general d’Aurelles
lät utfärda en proklamation om att allt var klart. Man väntade bara på
hästar för att kunna föra bort de tagna nationalgardes-kanonema.
Detta dröjde emellertid om, ty med vanligt slarf hade man glömt
skaffa nödigt antal hästar. Först mot 8-tiden kunde transporten börja.
Men under denna väntan hade Paris vaknat. Butikerna begynte öppnas,
hustrur och flickor gingo efter bröd och mjölk, arbetare tittade jn på sitt
kafé eller hos vinhandlaren — hvad i all världen var nu på färde?
öf-verallt soldater, och mitraljöser med mynningarna riktade mot
arbetarkvarteren. Förklaringen lästes i en affisch på gathörnen, ännu fuktig af
ny svärta. Där proklamerade Thiers och hans ministrar, nästan idel
mo-narkister, att alla goda medborgare måste skilja sig från de dåliga, att
alla »skyldiga» skulle öfverlämnas åt rättvisan och att »ordningen» måste
återupprättas, »omedelbar, fullständig, orubblig». — Det talades om
»ordning» — alltså var det den väntade statskuppen som kom, och blod
skulle flyta, tänkte de som läste detta.
Kvinnoma gingo inpå soldaterna och sporde dem om de tänkte
skjuta på folket. De afvisades endast lamt. Några nationalgardister få
fatt på ett par trummor, som icke äro genomstungna, och slå
generalmarsch. Kamrater strömma till från alla håll, enstaka afdelningar
trupper, som man möter, ryckas med i folkströmmen, under växande rop af
»Lefve republiken!» Nu fram mot Montmartre för att rädda kanonerna!
General Lecomte märker att en del af hans soldater vända kolfvama i
luften, när folkmassan tränger på. Han låter en poliskedja intaga deras
ställe och sänder dem till Solferino-tomet, hotande dem med döden för
detta myteri. När massan på nytt ser ut att alldeles dränka hans trupper,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
