Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommenderar han fyr. Gevären sänkas, men afskjutas ej, och i ett
ögonblick är folkvågen öfver dem, soldaterna fraternisera, men generalen och
hans officerare göras till fångar. De nyss inspärrade soldaterna befrias
och vilja i raseri skjuta Lecomte, men det lyckas nationalgardister att
föra honom oskadd till danslokalen Chäteau-Rouge, där
nationalgardes-officerare affordra honom en order att genast utrymma de intagna
positionerna. Uppgifterna vexla om han efterkom denna fordran, men i allt
fall begärde hans trupper inte bättre än att tro det De utlämnade sina
vapen eller gingo öppet öfver till nationalgardet.
Kanonerna från La Galette-höjden ha under tiden kommit ett stycke
på väg. Men i Rue Lepic stöta de på en lefvande mur, som häjdar dem.
Äfven här fraternisera snart soldaterna med folket, och i triumf bär det
i väg tillbaka till Montmartre.
På liknande sätt gick det till rundt om i staden. Kl. lif. m. är
anfallet fullständigt tillbakaslaget, kanonerna återtagna, och hvad viktigare
är, Thiers’ trupper i full upplösning och öfvergång till folket. Förgäfves
gick trumman i storborgarkvarteren för att samla bourgeoisins bataljoner.
Äfven dessa uppfattade angreppet som böljan till en statskupp, och det
hjälpte inte ens att nya proklamationer orerade om att »familj och
egendom» måste räddas undan »kommunistiska läror». Däremot betäcktes
arbetarkvarteren med barrikader; man måste vara beredd på allt
Inför denna sakernas vändning tappade den nyss så anfallslystne
Thiers totalt hufvudet. Han gaf order att samla alla trupper på
Marsfältet och utrymma hela Paris. Åtskilliga af hans ministrar motsatte sig
denna flykt för en motståndare, som ännu icke på ringaste sätt gått
anfallsvis till väga. Man framhöll att flera strategiskt viktiga punkter i
staden lätt kunde försvaras, tills förstärkning kom och hela situationen
hann klara ut sig. Men allt var fåfängt. Thiers kom ihåg hur han rådt
Ludvig Filip 1848 att lämna Paris och återvända i spetsen för en
segrande armé; nu ville han själf göra hvad »borgarkungen» icke gjorde.
Han gaf t. o. m. order att utrymma forten söder om Paris och äfven det
starka Mont-Valérien väster, om staden. Och när några
nationalgardes-bataljoner tågade förbi utrikesministeriet, dit regeringen tagit sin tillflykt,
begaf han sig själf genom en bakport därifrån och åkte allt hvad
hästarna kunde springa till Versailles. Trupperna skulle komma efter. Bara
bort från detta fruktansvärda Paris, som smittade dem så, att de inte
sköto på order!
Ännu sent på dagen kände Paris icke alls hur fullständigt det segrat.
Centralkommitténs medlemmar gingo på morgonen hvar till sitt kvarter för
att hjälpa att organisera motståndet. Vid Vs4-tiden kom bud till ett
utskott af centralkommittén, som sammanträdt på Montmartre, att general
Lecomte var i lifsfara; massan, med soldater i spetsen, hotade att storma
huset, där han hölls i förvar. Som svar sändes order att vaka öfver
generalen, men när denna order kom fram, var han redan förd till.
annat håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
