Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rymd af försvarame. Han steg upp där och vinkade med en näsduk åt
de närmaste soldaterna. De kommo, funno vägen fri, och snart var en
port öppnad. Fram på aftonen meddelade Thiers landet hvad som
händt, i dessa ståtliga ordalag:
»Saint-Cloud-porten har sjunkit i grus under våra kanoners eld.
General Douai har störtat sig in genom breschen.»
Från första stunden begynte t. o. m. i dessa halft öfvergifna kvarter
ett systematiskt mördande. Sedan Kommunen efter morden på Flourens
och Du val hotat att afrätta de som gisslan tagna, hade verkligen fån*
game från striderna utanför vallama i regel skonats till lifvet. Nu kände
sig däremot de bonapartistiska generalerna som segerherrar och voro
fast beslutna att låta Paris dyrt umgälla sin republikanska resning. På
ett håll nedskjutas ett 60-tal fångar, på ett annat ett 30-tal. Man börjar
redan här genomsöka husen. Ve den som befinnes i besittning af en
nationalgardesuniform eller annars bär något märke af att ha tjänat
Kommunen! Han kan prisa sig lycklig om han blott stickes in i de långa
fångkolonner, som sammanföras från razziorna, och om han ej vid någon
gallring på vägen till Versailles plockas ut bland dem, som skjutas på
stället.
På e. m. fick Dombrowski bud om hvad som händt. Han fick ett
par kompanier på benen, häjdade versaillame mot en barrikad vid
Jena-bron och sände ilbud till välfärdsutskottet och Kommunen. Denna höll
just möte för att döma Cluseret, men ‘den ödesdigra nyheten skjuter
allt annat intresse åt sidan. Man kan dock icke ena sig om något
samlande beslut. Upplösningen har börjat; må hvar och en taga del i
försvaret i sitt kvarter — det är den sista lösen som går ut från detta
Kommunens sista sammanträde.
I samma anda talar Delescluzes proklamation, som på natten anslås
på murarna: »Nu är det nog med militärgyckel, med förgyllda och
ga-lonerade officerare! Plats för folket, det revolutionära krigets timma har
slagit. Vi förstå oss ej på lärda manövrer, men med geväret i hand
och gatstenar under föttema skall Paris’ folk trotsa alla den monarkiska
skolans strateger.» Dombrowski har på natten kommit sårad till
Rådhuset och fordrat af välfärdsutskottet att man skall slå generalmarsch
på gatoma och med stormklockorna kalla Paris till vapen.
Delescluze var icke ensam om att ännu tro på möjligheten af en
segerrik barrikadkamp, sådan som i juli 1830 och februari 1848. Många
väntade att Thiers’ soldater, väl inne i Paris, skulle åter fratemisera med
folket liksom de gjort den 18 mars. De glömde att två månaders strider
återställt den blinda lydnaden, den militäriska disciplinens järnhårda tryck.
Och de glömde också att Kommunen själf genom sin hela hållning
omintetgjort många förhoppningar, som hystes vid dess första framträdande,
så att på dess sida nu blott stod kvar det fåtal af de parisiska arbetame,
hvilka verkligen voro redo att offra lif och blod i kamp mot det gamla
samhället för sin klass’ emancipation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
