Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN DEN 25 MAJ PÅ MONTMARTRES KYRKOGÅRD.
(Monde Illuslr/.J
hetema i. n:o 6 rue des Rosiers, där den 18 mars de bägge generalerna
nedskjutits:
»Armén tycktes ha någon mystisk tro att själfva gatan var brottslig och att en hvar som
bodde dår hade på sig ett stänk af generalernas blod. Man fusiljerade i stor skala. Så slog
man sig ned i n:o 6 och frambar där hemska offer åt de bägge dödas maner. Trädgården blef
vittne till scener af tortyr och död, så barbariska och vidskepliga I sin anläggning, att de varit
värda ll:te seklet.
Fångarne fördes dit från alla håll, och hvilka fångar? Alla som misstanken eller illviljan
utpekade för ursinniga soldater, [ alla som fängslades för en uniformskappa, ett par byxor eller
skor af nationalgardets snitt, alla invånarne i de hus som man tömde från källaren till vinden,
alla som en korprals blinda ursinne kunde anklaga för att ha sett snedt på honom, alla som
utpekats af någon grannes eller fiendes enskilda hämnd. Fångarne trängdes ihop i denna
trädgård och tvungos att dar bedja om förlåtelse för det brott, som de icke begått. Förlåtelse a
hvem? Af muren med sin söndertrasade spalier och af kulor rispade rappning.
Denna stupida förnedring inför liflösa ting var ett system hos segrame; längre fram
tvungos f ångar att bö a knä inför kyrkor som försoning för Kommunens gudlöshet. Här
förenades tortyr med förnedringen. Fången fick sänka sin panna ned i stoftet, och icke för ett
ögonblick, utan långa timmar, en hel dag! Två rader af olyckliga, bland hvilka funnos gubbar,
kvinnor och barn, underkastades detta lidande för att försona stenväggen. Marken ref sönder
deras knän, smutsen trängde in i deras ögon och mun, deras stelnade lemmar domnade,
strupen var förtorkad och hungern rasade i deras inälfvor, majsolen brände brutalt på deras
blottade hufvuden. Och om någon stretade emot, om ett hufvud reste sig eller ett knä vacklade,
så var en gevärskolf framme och sörjde för att rebellen kom i föreskrifven ställning igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
