Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna dödens plats. De mötte Lisbonne, som svårt sårad bars bort,
Vermorel, likaledes sårad, buren af Theisz och Jadard. Delescluze gick
i spetsen, klädd som vanligt i svart rock och mjuk hatt, utan vapen,
men denna gång med det röda skärpet starkt synligt. Stödd på sin
käpp går den gamle jakobinen ensam genom kulregnet fram mot den
öfvergifna barrikaden. Han stiger lugnt upp på denna. Plötsligt faller
han, träffad af tre kulor. Kommunens krigsminister har infriat sitt ord
att veta att dö för sin sak, när han ej längre kan tjäna den med sitt lif.
Förgäfves ville några vänner hämta hans lik; tre, fyra föllo, och försöket
måste uppgifvas.
Vid midnatt utrymmes mairiet. Kl. 2 på morgonen kommer en
officer dit för att begära förstärkning för en barrikad. Han finner blott
Gambon, som somnat af utmattning i ett hörn af salen. Han
svarar: »Jag har bara mig själf att erbjuda, men lika godt, jag är färdig
med lifvet.» Men när de komma fram regna redan kuloma ännu
närmare. Barrikaden var öfvergifven.
Det hade varit härligt vårväder med strålande solsken de fem första
dagarna af denna blodiga maj-vecka. Men fredags-morgonen hade
fem-dagars-kanonaden, som vanligt vid stora fältslag, dragit ihop regn. Det
gäller nu närmast Bastilj-platsen. I sex timmar håller en handfull
fe-dererade här stånd bakom barrikadrester eller i sina sönderskjutna hus.
Det är minnesrika stenar, kring hvilka kampen här rasar. Där i muren
sitter en karteschkula från 1789, då man belägrade Bastiljen. Betäckta
af samma mur försvara nu juni-kämparnes söner samma positioner som
deras fäder före dem. Här rasade Cavaignacs soldater, men hvad voro
fasorna från 1848 i jämförelse med 1871! Husen skjutas sönder och
samman med kanoner, så att flera af dem ramla ihop som
teaterdekorationer, men ur ruinerna sticker ändå fram alltjämt den röda fanan, som
sönderskjuten försvaras till det yttersta.
Man dör öfverallt tappert. En kanoniär, som gått Öfver till folket
den 18 mars, blir tagen till fånga. »Du blir naturligtvis skjuten»,
upplysa honom soldaterna. — »Ja, man dör bara en gång», svarar han.
En gubbe, som skall skjutas, föres af en officer till en sophög. —
»Nej», protesterar han, »jag har slagits tappert och behöfver inte dö i
smutsen.»
På venstra Seine-stranden häktas Milliére vid en razzia. Han hade
icke tagit någon aktiv del i Kommunen, utan hört till dem, som sökte
få till stånd en medling. Han stod så illa till boks hos välfärdsutskottet
att hans tidning indrogs den 21 maj. Men sådana småsaker betydde
dessa dagar intet. Omgifven af en folkhop som ropar: »Till döden med
Milliére, tjuf, mördare, mordbrännare!» föres han, som några månader
förut af Paris’ folk valts till en af dess deputerade, till general Cissey,
som just satt vid frukostbordet med ett par af sina officerare. En af
dem, kapten Garcin, berättade sedan inför domstolen hur scenen
af-spelades:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
