Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag frågade honom: Är ni verkligen Milliére? — Ja, men ni vet nog att jag är
deputerad. — Det må vara, men jag tror att ni förlorat er rätt som sådan. I alla händelser ha vj
här en deputerad, markis de Quinsonas, som skall kunna känna igen er.
Jag sade så åt Milliére att generalens order var att han skulle skjutas. — Han frågade:
För hvad? — Jag svarade: Jag känner er endast till namnet, men jag har läst artiklar af er,
som upprört mig. Ni år en huggorm, som man sätter hälen på. Ni afskyr samhället —
Han svarade: Ja, det är sannt, jag hatar detta samhälle! — Oodt, det kommer nu att utplåna
er ur sitt sköte. — Men detta är ju barbari, grymhet — Nå, alla grymheter som ni begått,
räknar ni dem för ingenting? För resten, så snart ni har erkänt att ni är Milliére, sä är
saken klar.
O en eralen hade befallt att han skulle skjutas vid Panthéon, på knä, för att bedja
samhället om förlåtelse för allt ondt han tillfogat det ...
Han fördes till Panthéon. Där vägrade han att skjutas bakifrån och framför allt att
knäböja. Jag sade honom: Men det är ordern. Ni skall bli skjuten på knä och inte på annat
sätt — Han spelade en smula komedi, knäppte upp rocken och visade exekutionsphitonen
hvar den borde sikta. Jag sade honom: Ni ställer till en scen; ni vill att folk skall tala om
hur ni dött Dö ni lugnt, det är det bästa. — Han svarade: Jag är fri att i mitt eget och
min saks intresse göre hvad jag vill i den saken. — Ja må vara, men lägg er på knä! —
Nej, så vida ni inte låter två man tvinga mig ner. — Jag gjorde så ...»
Milliére föll med ropen: Lefve republiken! Lefve mänskligheten!
Hans afrättning är typisk för hvad som gick för sig öfverallt i Paris
under segrames framfart, därför ha vi återgifvit den så utförligt Det hör
till stycket att Cissey, denne general, som mellan desserten och osten
med kallt blod ger befallning att utan skymt till rannsakning och dom
låta skjuta en politisk fiende, som intet brott begått och som enligt lagen
var som folkrepresentant okränkbar, själf några år därefter måste, trots
Mac Mahons kraftiga beskydd, försvinna från krigsministerplatsen såsom
misstänkt för att ha sålt genom en tysk älskarinna hemliga papper till
utlandet.
Bastiljplatsen faller vid 2-tiden; endast trakten kring Belleville och
kyrkogården Pére Lachaise är ännu i Kommunens besittning. Allt spår
af ledning har försvunnit. Några medlemmar af den gamla
centralkommittén erhålla på en slags konferens vid rue Haxo en föga afundsvärd
diktatur. Ingen talar längre om välfärdskommittén, som dykt ned i
kaos. Den ende af dess medlemmar, som ännu låter höra af sig, är
Ranvier, hvilken hela tiden energiskt ledt försvaret i 20:de
arrondisse-mentet och t o. m. fått tid att i en kort proklamation mana de sina att
stödja grannarna för egen säkerhets skull. Hällre dö i kampen än falla
i den blodtörstiga fiendens händer.
På aftonen sker en ny rensning bland Kommunens fångar. En grupp
af 34 gendarmer, 10 prester eller munkar och 4 polisspioner föras af en
i början mycket svag eskort från sitt fängelse uppför rue Haxo. Men
hopen omkring växer snart, man fordrar att de skola skjutas på stället
Förgäfves inskrida Kommunmedlemmar, bl. a. Varlin, mot massakern.
De ursinniga slunga mot dem förrädamamnet, gevären gå af från alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
