Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland Versailles’
krigsrätter »i ett för allt» till
deportation, hade han
dock på grund af sin
brutna hälsa aldrig
af-sändts til Nya Caledonien.
Han satt kvar i fängelset
i Clairvaux ännu 1879
då Bordeaux’ arbetare,
som vi redan omtalat,
framtvungo hans
benådning genom att välja
honom till riksdagsman. Nu
var hans kraft bruten,
men icke hans vilja, och
nyårsdagen 1881 afled
»den evigt fängslade»,
efterlämnande två band
»Samhällskritik >, hvilka
visade att den gamle
upprorsmannen under senare
delen af sina inalles 32
fängelseår i hufvudsak
tillägnat sig den modäma
socialismens
åskådningssätt.
Hans närmaste
vänner, bland hvilka nu
Vail-latit allt mera
framträdde vid sidan af Eudes,
Chauviére o. a., gingo dock ännu för sig själfva och grundade ett
särskildt parti, blanquistema, med en »revolutionär centralkommitté» i
spetsen. I det mesta samverkande med guesdistema dröjde det dock ända
till 1901 innan de helt uppgåfvo sin speciella partiorganisation.
Ett par år efter Blanqui gick också hans samtida Louis Blanc bort.
Landsflykten efter 1848 års stormar hade blekt hans humanitära socialism,
och vi funno honom 1871 bland de borgerliga radikaler, som i Versailles
förödmjukade sig och sin gamla folklighet inför den »ärorika» armé, som
dränkt Paris i blod. År 1876 valdes han af Marseille till kammaren, något
som vid 1879 års stora arbetarkongress i Marseille icke gick obeaktadt
förbi. Louis Blanc dog den 6 dec. 1882 i Cannes och begrofs i Paris
på statens bekostnad under stora hedersbetygelser och allmänt
deltagande, äfven från arbetarmassor, som hällre mindes hans hållning 1848
än 1871.
BLANQUIS DÖDSMASK.
Efter en radering af Bracquemond i Gustave Geffroys
l’ Enfcrmé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
