Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 splittringens tecken.
Amnestins närmaste följder. — Brousse och Malon. — Begynnande slitningar. — »Possibilismen.»
— Ömsesidiga uteslutningar. — I Paris och provinsen. — Arbetarbörser och fackföreningsrörelse
— De »socialistiskt-radikala*. — Kampen mot Boulanger. — Olika socialistisk taktik. —
Parls-kongressema och valen 1889. — Ny sprängning: Allemanistema. — Splittringen på sin spets.
— Blodbadet i Fournies. — Kommunalvalsegrar och strejker. — »De oberoende* försöka ett
enande.
Amnestin 1880 öppnade Frankrike för en hel invandring af
hemvändande revolutionärer af alla skiftningar. De kommo från Genève
och Bruxelles, från Spanien och London och Nya Caledonien, hvar med
sina idéer, män från 1848 och män från 1871, lärjungar till Marx eller
till Bakunin. Deras sinnen voro bittra af landsflykt och lidanden, de
voro obekanta med de nya förhållanden som inträdt sedan 1871, och de
nya männen, med Jules Guesde i spetsen, tycktes för åtskilliga af dessa
blott stå i vägen, nu när de kommo och kräfde sin gamla position tillbaka.
De flesta voro utan alla resurser och måste söka sig ett lefvebröd med
sin penna; nya tidningar stiftades, som snart lågo i personlig fäjd med
hvarandra. Arbetarrörelsen var ännu för ung och för löst organiserad
att rätt kunna tåla vid det plötsliga inträngandet af så många
jäsnings-element.
Två af de hemvändande, Benoit Malon och Paul Brousse, slöto
sig till en början till Guesde och hans parti. Ingendera trifdes dock
rätt väl på längden vare sig med Guesdes abstrakt-logiska politik eller
med hans personliga själfrådighet, som syntes dem smaka af diktatur.
Brousse var en alltför orolig ande och för genuint fransk till sitt
temperament att kunna förlika sig med den »tyska» socialism, som guesdismen
förkunnade. Och Malon hade visserligen med hjärnan tillegnat sig
marxismens kalla, klara system, men i hans naturel var hjärtats socialism
hufvudsaken; han var och han blef alltmera, i synnerhet sedan han från
1885 återupptagit sin Revue Socialiste och gjort den till ett fritt organ
för olika socialistiska och socialreformatoriska teorier, en direkt
fortsät-tare af den gamla idealistiska socialismen i Frankrike på 1830- och
40-talen. Malons s. k. »integrala», alltomfattande socialism ser i själfva
verket socialismen vida mer under formen af en allmän kulturrörelse med
humanitära syften än under specifikt ekonomisk synvinkel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
