Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till lycka för republiken i den svåra fara som nu hotade, Boulanger*
krisen.
Den herrskande republikanska storborgarklassen hade under
1870-och 80-talen brukat och missbrukat sin makt alldeles som förr under
borgarkungadömet och andra käjsardömet. Den hade hindrat alla
allvarliga reformer till förmån för »småfolket», de skiftande regeringarna,
under mer eller mindre utpräglad republikansk etikett, voro alla »den
höga finansens» och de rike storindustrielles, kol- eller
järnverksbaroner-nas, lydige tjänare. Denna situation gick icke minst ut öfver
småbor-game. De stora jättemagasinen i Paris t. ex. — Louvre, Printemps, Bon
Marché o. a. — gjorde tusentals småhandlande och handtverkare
brödlösa. Ett doft missnöje spred sig i dessa samhällslager.
Socialdemokratin hade icke som parti fasthet nog och som teori icke tillräcklig
spridning att kunna upptaga och gifva ett klart mål åt denna allmänna
misstämning. Dessa småborgare, hvilka i andra länder löpt efter
antisemitiska limstänger, blefvo här byte för äfventyraren general Boulanger.
Utgången från de radikala gjorde han sig som krigsminister
populär genom omsorger för menige mans förplägning och trefnad och fann
lätt demagogiska vändningar, som kunde tilltala arbetare, småbönder och
småborgare. Men samtidigt koketterade han med de i Frankrike så
starka nationalistiskt-patriotiska känslorna och blinkade god mening åt
de klerikale. Gambetta hade i hög grad haft sin ställning som den
okufliga patriotismens representant att facka för sin folkgunst, men hans
gamla partikamrater, opportunisterna, togo allt tydligare afstånd från
drömmen om ett kostsamt och ovisst hämndekrig mot Tyskland.
Boulanger spelade nu Gambettas rätte arftagare och lät framföra sig som
revanchens general.
I den våldsamma kamp som nu följde mellan boulangistema, de
missnöjdas parti, och de herrskande bourgeoisi-republikanema, trädde de
»socialistiskt-radikale» själfskrifvet upp för republiken, trots dess brister,
mot det större onda, militärdiktaturen och kriget. Men äfven
possibilis-tema togo afgjordt och kraftigt parti för den borgerliga republiken,
hvilket särskildt för valstriden i Paris 1889 betydde mycket. Lyckligtvis
fingo de franska bönderna i tid upp ögonen för hvilket äfventyr
bou-langismen innebar, republiken gick segrande ur valkampen, trots de
millioner, som de klerikala kostade på densamma, Boulanger kunde dömas
för högförräderi, och i st. f. att våga en kupp med armén flydde han
till Bruxelles, där han snart därpå, öfvergifven af sitt parti, sköt sig på
en älskarinnas graf.
Guesdistema åter sökte, i motsats till possibilistema, att alldeles
ställa sig och arbetame utanför den afgörande kamp, som sönderslet
nationen. De ville, trots allt som där stod på spel, icke se i denna något
annat än en inbördeskamp inom bourgeoisin. Vi skola senare möta
samma doktrinarism när Guesde vägrade att taga parti i Dreyfussaken.
— Hvad vissa blanquister angår gingo de ännu längre och understödde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
