Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ett särskildt parti, hvilket
1891 höll sin första kongress i
Paris. Den nya gruppen
markerade starkt sin revolutionära
läggning. Den politiska kampen
borde alltid underordnas den
ekonomiska, valen borde
hufvudsakligen ske i agitationssyfte, man
borde agitera för att, när
organisationen blifvit tillräckligt
utvecklad, få i gång en generalstrejk,
»som måhända kan påskynda
den sociala revolution vi sträfva
till», på 1-maj-programmetborde
upptagas »de stående härarnas
afskaffande», o. s. v.
Man hade nu sålunda fyra
skilda socialistiska partier i
Frankrike: guesdister, blanquister,
pos-sibilister och allemanister (bägge
de sista dock väsentligen
inskränkta till Paris), samt därtill snart
två fackliga organisations-ansatser.
Den förut nämnda
»fackförenings-federationen» hade på sin kongress
i Calais helt anslutit sig till de
uttalanden, som gjorts af guesdistemas nyss förut i Lille hållna kongress,
äfven i fråga om den i franska fackföreningskretsar hastigt populära
gene-ralstrejksidén. I Lille och Calais tog man emellertid afstånd från denna,
under förklaring att något sådant fordrar en sammanhållning, som
arbetarklassen alls icke nått, och vore man bara halfvägs ditåt, så vore
revolutionen redan genomförd. Det enda som icke vore illusoriskt eller för
tidigt vore en allmän grufarbetarstrejk för 8-timmars-dagen. De med
denna hållning missnöjda fackliga grupperna fingo 1892 till stånd en
»arbetarbörsernas federation», i viss mån jämsides med den förra.
Själfva splittringens ytterlighet måste dock nu föra fram tanken på
samling. 1-maj-demonstrationen 1890, beslutad på 1889 års Pariskongress,
togs i Frankrike kraftigt om hand af guesdistema, och den aflöpte, till
bourgeoisins häpnad, lugnt och utan oroligheter. Men annorlunda gick det
1 maj 1891. Boulangers krossare Constans var då inrikesminister och
ville nu spela samhällsräddare också mot den växande socialismen.
Ar-betartågen skingrades af stora truppmassor, som öfverallt kallats under
vapen, och i den lilla arbetarbyn Fourmies nära Lille gåfvo trupperna eld
på folkmassan. Tre vuxna arbetare, fyra unga flickor och två 12-års
pojkar föllo som första offer för den franska arméns nya »ypperliga» Lebel-gevär.
JEAN ALLEMANE.
Boktryckare i Paris och revolutionär fackförenings»
man, ledare 1890 af utbrytningen af
possibi-listernas venstra flygel, till en början motsträfvig
mot enighetsförsöken, närmade sig sedan mycket
till Jaurès och stod på hans sida ännu vid enig*
hetspartiets sprängning p& Millerand-frågan. Hans
grupper ha sedan anslutit sig till den
»antimini-steriella» organisationen, men själf har han i
riksdagen, som han numera tillhör, stannat tills vidare
i den Jaurès’ska gruppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
