Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett harmens rop genljöd öfver hela landet, kammaren beviljade
50,000 francs till offrens familjer, men regeringen sökte vältra ansvaret
Öfver på socialisternas »uppvigling». Culine, sekreterare för en
arbetargrupp i Fourmies, dömdes till 6 års fängelse, och Lafargue fick 1 år
för att han tillfälligtvis hållit ett föredrag i Fourmies några veckor förut!
Det var dock för groft; Lille valde honom strax därpå till deputerad.
Nästa 1 maj, 1892, firades af de franska socialisterna i en mängd
industriorter med att eröfra rådhusen vid stadsfullmäktigevalen (hvilka i
Frankrike förrättas efter allmän och lika rösträtt). Särskildt var dagen
lysande för guesdistema, som fingo flertal bl. a. i Roubaix, Montluçon,
St. Denis och Carmaux. I Carmaux hämnades ortens kolbaroner med att
afskeda den till borgmästare valde grufarbetaren Calvinhac. Hans
kamrater svarade med en strejk, som väckte ofantligt uppseende och satte i
skarpaste belysning de franska landsortsarbetames trots den allmänna
rösträtten bedröfligt ofria ställning under de stora bolagen, dessas direktörer och
agenter. Äfven prästernas och munkames anpart i att hålla hela
befolkningen i beroende af kapitalismen kom tydligt och hälsosamt fram. »
Borgmästare-strejken» bragtes på tal i parlamentet af Clémenceau, Pelletan
och Millerand, konseljpresidenten Loubet åtog sig att söka medla, och
slutet blef att kolgrufvebolagets direktör, markis de Solages, måste böja
sig för den allmänna rättskänslans tryck. Strax därpå valdes Jean Jaurès
vid ett fyllnadsval till socialistisk deputerad för Carmaux.
Med Jaurès’ framträdande på skådebanan, Millerands öfvertagande af
»Petite République» som samlingsorgan för de skilda sekterna och
partierna samt icke minst den stora valsegern 1893 och dess konsekvenser »
börjar ett nytt skede i den franska socialismens historia. Desse nye män
och många med dem, Rouanet, Foumière o. a., hade ställt sig mer eller
mindre utanför de partier, hvilkas inbördes slitningar och klyfningar allt
för mycket fyllt det förflutna årtiondet. De hade närmast beröring med
den grupp s. k. »oberoende socialister», som samlade sig kring Benoit
Malon och hans Revue Socialiste. De voro alltså, just på grund af sin
frihet från föregåenden i de inre striderna, bäst skickade att göra ett
försök att bringa den franska socialismen från splittring till enighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
