Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYRON.
1788—1824.
Född 22 jan. 1788 i London, af gammal adlig släkt; ärfde vid
10 års ålder Newstads abbotstift och därmed lordskap och
plats i öfverhuset. Studerade i Cambridge, utgaf redan 1807
sina första dikter, reste s& till Spanien och Turkiet och
skildrade denna resa i »Childe Harold». Redan hans första
par-lamentstal 1812, ett utslag af hela hans revolutionära,
frihets-älskande och lidelsefyllda natur, visade honom som den store
oppositionsmannen mot sin tids England, mot sin egen kast och
dess fördomar, och i skrift, ord och handling fortsatte han att
utmana de »aktningsvärda» kretsarna. Skandalen rågades d&
han lät skilja sig från sin hustru, och den hycklande
»socie-teten» lyste honom nu i sitt stora bann. År 1816 lämnade
han England för att aldrig mera återvända. Han lefde i Schweiz
och Italien tillsammans med Shelley och några andra ett rikt
och stormigt diktarlif och skref bl. a. de dramatiska dikterna
»Kain» och »Manfred», hvari han förer den fria människans
talan mot religionens tvång och hyllar arbetet på att skapa ett
jordiskt paradis. Hans största verk är »Don Juan» (förträffligt
öfversatt på svenska af Strandberg), skrifven 1818 — 1823, hvari
Byron blir den store föregångsmannen för en ny frihetsrörelse
i Europas andliga lif. Han brännmärker här »den heliga
alliansens» män, icke minst i England, och slungar trotsigt och
manligt utmaningshandsken mot hela den skenbart allsmäktiga
europeiska reaktionen. Byron var motsatsen till
krigsbeund-rare, men frihetskrigets berättigande erkände han. När
Grekland reste sig till sin frihetskamp mot Turkiet, skyndade han
dit för att taga del i kampen. Men få dagar efter sin
ankomst till Missolonghi föll han i feber och dog den 19
april 1824.
Parlamentet grep
in och stadgade
dödsstraff en och h var,
som förstörde en
väf- eller knyppelram.
Det var vid detta
tillfälle som den unge
lord Byron, 24 år
gammal, höll
sittrykt-bara jungfrutal i
parlamentet (27 febr.
1812). Han hade
nyss själf varit i
Nottinghamshire och sett
att nya
våldshand-lingaroupphörligtbe-gingos. Aftonen
innan han reste hade
40 maskiner förstörts,
som vanligtutan
motstånd och utan
upptäckt. Endast den
yttersta nöd kunde
drifva en dittills
fredlig och arbetsam
befolkning till sådant.
Alla myndigheternas,
militärens* och
polisens ansträngningar
hade icke kunnat
uträtta detringaste;
däremot hade man
fängslat en hel del
personer, som voro
skyldiga till fattigdomoch
till att ha flera bam
än de kunde
försörja. Desse män hade
gjorts
brödlösaafdes-sa maskiner, som
kunde förfärdiga
»spin-delväf» till export,
och i stället för att
glädjas häröfver
betraktade de sig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
