Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då den franska adeln drefs bort genom revolutionen, räknade den
icke tredjedelen så många människor som handväfvame i England. Och
dock förklarade hela Europa krig mot Frankrike för att hämnas den orätt,
som tillfogats dessa samhällsparasitiska adelsfamiljer, och när de
återinsatts i sina rättigheter fingo de en milliard i ersättning för lidna
förluster. Men hvem frågade efter dessa väfvare, som med sin flit
underhållit sina familjer och bidragit till sitt lands rikedom? Deras tack var
att fördrifvas från hus och täppor, att få sina barn inspärrade på
fabri-kerna och att själfva få arbeta i fuktiga källare för 1. penny i timmen 1
»Med djup sorg» konstaterade undersökningskommissionen att det
stod ännu värre till än någon föreställt sig. Både i Lancashife och
Skottland hade lönen gått ned till 5 sh. i veckan. Vid århundradets början
hade väfvame bott i egna hem, varit välklädda och väl närda; nu hade
de mist allt och måste gå i sådana trasor, att de ej längre kunde begifva.
sig ens till kyrkan. Och detta var i »goda» tider — när kriserna
till-kommo blef eländet än ohyggligare. Kriserna 1815 och 1825 hade varit
svåra, men 1837 års kris gaf handväfvame nådestöten; på 3 sh. i
veckan kunde icke ens de lefva. I Manchester och Glasgow härjade
formlig hungersnöd, och de öfverlefvande måste söka sig annan utkomst
Hvad var naturligare än att under en sådan utvecklingsgång hatet
mot de nya maskinerna, som direkt vållade så många lidanden, tog
våldsamma former! Det strömmade in petitioner till parlamentet att förbjuda
dessa nymodigheter, men i stället skärptes straffen för skadegörelse å sådan
egendom. Denna rörelse var ju faktiskt reaktionär, ty den syftade till
att vrida utvecklingen tillbaka, men den var i sina yttringar utprägladt
»revolutionär» i detta ords betydelse af våldsamt ingripande.
År 1811 utbröt bland strumpväfvame och knypplame i
Nottingham-shire en rörelse, som tog hotande omfattning och pågick i flera år. Det
var de s. k. Ludditiska orolighetema, ett öknamn som de fingo efter en
halftokig strumpväfvare Ned Ludd, som vid ett tillfälle, då barnen i byn
plågade honom, i raseri bröt sönder sina redskap. De till förtviflan
drifne arbetame bildade ett hemligt förbund, som satte sig före att
förstöra så många knypplingsramar och väfmaskiner som möjligt. De
sam-mansvuma ströfvade omkring nattetid i små grupper, och redan första
natten förstördes 63 ramar. Natt efter natt gjordes sedan inbrott i husen,
där det fanns maskiner och ramar, men trots att stora belöningar
ut-fästes lyckades man aldrig gripa någon af gärningsmännen. Hela
traktens befolkning sympatiserade med denna ödeläggelse, och gendarmer
och militär, som ditsändes, förmådde icke dämpa rörelsen. Tvärtom
fortplantade den sig till andra delar af landet, där stora folkmöten uttalade
sig i samma riktning och våldsamma tumulter ägde mm. I Nottingham
sköts en fabrikant på öppen gata utan att gärningsmännen kunde
uppspåras, fastän det utfästes en belöning på 500 pund för deras
utlämnande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
