Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THOMAS CARLYLE.
1795—1881.
Af skotsk bondesläkt, kom till universitetet i Edinburgh
för att bli präst, men blef skolman och bröt med den
kyrkliga dogmatiken i en skrift »Sartor re sart us» (»Den
lappade lappskräddaren»). Slog sig nu på tysk
littera-tur och fann sig själf vara »en vild uroxe fr&n de
germanska skogarna». Flyttade 1831 till London, där
han skref sitt bekanta, stora, eldfulla verk »Franska
revolutionen». Sedan utvecklade han en teori om
världshistorien som de stora ledande andarnes historia. År
1839 skildrade han i sin skrift »Chartismen» gripande
arbetames elände och hudflängde med bitter ironi
kapitalismens teori, den fria konkurrensen och läran om
Öfverbefolkningen; samma tankar utvecklade han i den
mera kända »Past and present» (Förr och nu). Sedan
skref han ett arbete om Cromwell, men vände sig efter
1848 med förbittring mot den framträngande
demokratin och skref en lofs&ng öfver den upplysta
despotismens man, Fredrik den II af Preussen. År 1866
kallades han till rektor vid universitetet i Edinburgh,
men hans andliga kraft var nu bruten, hans retlighet
och folkskygghet växte, i synnerhet efter hans hustrus
död, och som ett ensligt original dog han, 85 år gammal.
sken, men samtiden förstod
icke mycket af hvad han
visade dem i profetiska
si-arord.
Åren 1846 och 47 göra
epok i Englands
ekonomiska historia. Agitationen
mot spannmålstullarna
segrade omsider, frihandeln blef
ledstjärna för lagstiftningen.
Men chartiströrelsen, som
aldrig uppgifvit sina
själf-ständiga kraf äfven då den
de senaste åren delvis följt
i kölvattnet på Cobdens och
Brights agitation, sköt
samtidigt fram
10-timmars-da-gen, och arbetame funno
nu ett stöd för tillfället i de
hämndfnysande godsägarne.
Parlamentet beslöt den 7
juni 1847 att
10-timmars-dag skulle successivt
införas för arbetare under 18
år; i praktiken var detta
detsamma som den
förkortade arbetstidens seger inom
Englands hela storindustri.
Men med stolthet kunde
chartistema hänvisa på den
andel deras agitation haft i
segern.
O’Connor hade
emellertid, otålig efter positiva
resultater, framkastat ett
projekt om bildande af ett
bolag för att köpa
jordegendomar, på hvilka sedan
bolagets medlemmar, i tur och
ordning efter lottdragning,
kunde få arrendera smärre
gårdar. Han räknade ut att
denna affär skulle gå
utmärkt, och han fick verkligen en stor förening till stånd, som
sam-mansköt ett ansenligt kapital och började proceduren. Men det visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
