Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kongressen inleddes med
en jättedemonstration i
Hy-de Park, där 100,000
arbetare åter som i de stora
stridsåren under den förra
väckelsenstid trängdes kring
talarvagnama. Där talade
bl. a.
parlamentsledamöterna John Burns, Keir
Hardie och Shackleton.
Det slutliga milet för denna
kongress, sade John Bums, är att
frigöra arbetet frän arbetsköparens,
bolagets, kapital-trustens makt. Dess
närmaste mål är att organisera
ar-betame för att göra arbetet
mänskligt och värdigt, höja lönerna och
höja kulturen. Så länge arbetaren
står ensam, är han maktlös. De
stora handelshusen sluka
småbutikerna, bolagen sluka de stora
handelshusen, och trusterna sluka
bolagen. Stor fisk äter mindre fisk.
Fackföreningen måste bli så stark,
att den kan minska antalet
arbetslösa genom att begränsa
öfverar-betet. Detta kan ske utan att
industrin eller produktionen tar någon
skada. Fackföreningen är det första
medlet att förbättra lefnadsvillkoren,
kommunen det andra, riksdagen det
tredje. I västra London finnas
400,006 dagdrifvare, som hvarken
så eller spinna, men ändå bo i
praktfulla hus, medan 300,000 af
Londons arbetande befolkning får tränga
ihop sig i en-rums-lägenheter.
Fackföreningens fredliga kamp,
fortsatte tal., har aflöst
revolutionen. Fackföreningen skyddar
samhället mot det barbari, hvari kapitalismen vill sänka detsamma. Men därför begär också
fackföreningen af staten fullt erkännande, likhet inför lagen, frihet att organisera, rätt att
använda äfven strejkens medel — med ett ord: full brittisk medborgarrätt. Det enda rätta svaret
pi öfverhusets domar vore att afskaffa en regering af snobbar, jobbare och röfvare och sätta
arbetarerepresentanter in i parlamentet.
JOSEPH CHAMBERLAIN.
1836—.
Englands främste nu lefvande statsman, af
fabrikant-familj från Birmingham, valdes 1876 som liberal till
parlamentet, där hans ovanliga begåfning snart gjorde
sig gällande och han 1880 kallades till handelsminister
under Gladstone. Var i början på 80-talet äfven
socialpolitiskt avancerad framstegsman, skilde sig emellertid
1886 i den irländska frågan från Gladstone och blef en
af ledarne för den »unionistiska» utbrytningen, som
sedan slutit sig allt närmare till de konservativa.
Chamberlains senare bana är världsbekant. Som
kolonialminister i den konservativa regeringen förberedde och
framkallade han boerkriget och står f. n. som den
främste bäraren af »imperialismen» i engelsk politik, på
sistone också kompletterad af agitation för
skyddstullsystemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
