Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLES DARWIN.
1809—1882.
Den modärna lifsutvecklingslärans främste grandi äggare.
Efter en tafla af John Collier.
Farfadern, Erasmus Darwin, hade varit en framstående naturforskare, fadern var läkare. Som
helt ung kom Darwin med pä en vetenskaplig världsomsegling, 1831 —1836, som gaf rikt
utbyte och särskildt vidgade den unge forskarens vyer. Han fann redan här uppslag till sin
åskådning att djur- och växtarter icke voro oföränderliga, utan under olika inflytelser kunde
bilda helt nya typer. Hemkommen slog han sig ned i Down i Kent och ägnade här hela
sitt arbetsamma lif åt fortsatta studier öfver den lefvande naturens lagar. Redan 1839
ned-skref han ett första utkast till en selektionsteori, men lät det ligga och genomarbetade ämnet
med alltjämt nya rön och nytt material, tills han 1858 fick veta att Wallace oberoende af honom
kommit till samma resultat; då utgaf han 1859 sitt verk »Om arternas ursprung genom
naturligt urval», som inledde en ny epok i biologin och snart i hela vår natur- och
samhälls-betraktelse. Arternas oföränderlighet var redan tidigare betviflad af män som Lamarck och
Goethe, men först med Darwin bragtes de afgörande bevisen för att mellan ras och art blott
består en gradskillnad. Ur »kampen för tillvaron» framgå segrande de efter miljön
gynnsammast utrustade, de gynnsamma variationerna hopas genom arf, tills genom »naturligt urval»
en ny form framgått, som passar till förhållandena (»selektionsteorin»). Vid sidan af
nyttig-hetshänsynen verkar också »könsurvalet». Darwinismen har kastat ett nytt ljus öfver hela
den organiska naturen, förklarat en mängd dittills gåtfulla likheter, rudimentära organ m. m.
och bragt ordning i paleontologm (läran om de utdöda djur- och växtarterna). Konsekvensen
att äfven människan utvecklats som de andra djuren, utan »skapelse», att hon alltså är en länk
i den stora organiska kedjan och framgått ur förföder, som stått de ännu lefvande
människolika aporna nära, drog Darwin själf offentligen först 1871 i sitt stora arbete »Om människans
härstamning». Själffallet väckte Darwinismen och särskildt denna dess konsekvens en lika stor
som maktlös förbittring bland teologer och vederlikar. Senare forskare ha i vissa punkter
modifierat Darwins teorier om hur öfvergångarna ske och om orsakerna därtill, men Darwinismen
som allmän utvecklingslära är i våra dagar absolut segerherre; endast den krassa okunnigheten
fortsätter ännu i religiösa kretsar ett hopplöst motstånd. Utmärkande för Darwin personligen
var, jämte hans skarpa observations- och kombinationsförmåga samt en utomordentlig
sanningskärlek, hans anspråkslöshet midt i framställandet af de djärfvaste och snillrikaste teorier. Han
afled fridfullt den 19 april 1882, efterlämnande en otvetydigt ateistisk trosbekännelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
