Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
socialisering. Kunskap om
samhällets krafter är väl så
nödvändig som kännedom om
naturkrafterna. Men »utvecklingsläran
söker icke blott göra människan
starkare, den vill äfven göra
henne bättre, i det den påvisar huru
ursprunglig egoism kan under
utvecklingens lopp omvandlas till
altruism (kärlek till nästan). Den
kommer därigenom att ställa upp
ett naturligt ideal, hvars gradvisa
förverkligande är möjligt.*
Klart och starkt framhåller
Spencer en åskådning, rätt nära
släkt med den som Marx med
ett uttryck, hvilket ofta
missförstås, döpt till »den materialistiska
historieuppfattningen»: att
nämligen bakom hela
kulturutvecklingen ytterst ligga ekonomiska
krafter. »Det var icke tänkandet,
utan människans fysiska behof
som skapade det sociala
framsteget, ty det är med människan
som med växten och djuret: de
nödvändiga existensmedlen är det
första och förnämsta för att lifvet
må bevaras. Den första tillfälliga
erfarenhet, som lärde individen
att samarbete med kamrater hade
ledt till bättre resultat än han
kunnat nå genom sina egna
personliga ansträngningar — denna
tillfälliga erfarenhet blef
grundläggande för samhällsbildningen.
Sedan människorna gjort många
sådana erfarenheter, slöto de sig
instinktmässigt samman i horder
eller stammar.»
Det må lämnas därhän om detta slags abstraktioner verkligen lösa
de dunkla frågorna om våra förfäders första uppträdande som
samhällsdjur. Erfarenheterna från djurvärlden peka ju på att en mängd arter
lefva i grupper, utan att man härför lär kunna påvisa såsom grund
någon åtminstone medveten reflexion om ett sådant lefnadssätts fördelar.
HERBERT SPENCER.
1820—1903.
Ägnade sig först åt ingeniörsbanan, men
började från 1845 i London sin vetenskapliga
lifs-gäming, utarbetande af ett alla vetandets
områden omspännande, filosofiskt system på
empirisk grund. Hans »First principles* (på
svenska »Utvecklingsläran»), som utkom 1862,
fortsattes med specialtillämpningar: biologins,
psykologins, sociologins, etikens o. s. v. principer*
Spencer anser det absoluta »ovetbart» och ser i
satsen om krafteds oförstörbarhet
utgångspunkten för förklaringen af den »vetbara* världens
företeelser; fenomenens utveckling (evolution)
och därpå följande upplösning ^dissolution) blir
den rytmiska grundformen för all verklighet,
inom individens såväl som släktets lif.
Spen-cers utvecklingslära har gjort ett djupt intryck
på en mängd forskningsområden och påverkat
den allmänna meningen. En särskild betydelse
har hans skrift »Uppfostran» fått, där han tar
till orda för en genomförd rationel behandling
af de unga, så att de af en ond handlings
dåliga följder, utan yttre godtyckliga straff, själfva
lära att undvika dess upprepande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
