Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt detta är blott spridda drag ur massan. Charles Dilke, den
radikale politikern, har med rätta kunnat säga att praktisk och handgriplig
socialism ingenstädes förekommer så spridd och kraftig som i de
engelska kommunerna. Denna utveckling har växt fram utan stort buller,
ehuru naturligtvis icke utan motstånd. Då och då slår en
privatkapitalismens riddare alarm — så gjorde t ex. »Times» 1902 —öfver »faran»,
som denna stigande flod af municipalsocialism skulle vålla för »det
enskilda initiativet, företagsamheten».
Ack, faran ligger icke där, den lurar hos kapitalismen själf. Ty all
kommunalsocialism har dock varit ännu för svag och för blygsam att
kunna ändra det hemska faktum, att England fortfarande är
massjattig-domens land. Af landets 40 mill. invånare räknas 15 mill. lefva ur hand
i mun, på fattigdomens gränsmarker, men 14 mill. nere i afgjord
fattigdom. Af 1,000 engelsmän som dö lämna de 900 ingenting efter sig.
Den socialistiske framstående nationalekonomen J. A. Hobson beräknar
antalet permanent svältande arbetslösa i London till 317,000.
Det gapande svalget mellan rika och fattiga i det nutida England
öppnade sig riktigt skarpt belyst för all världens ögon när drottning
Victoria var död och kung Edward kröntes. Då myllrade jättestadens
hundratusenden af utfattiga och hopplösa fram ur sina hålor för att slåss
om kröningsmynten, som kastades ut i hopen, och om måltiden, som
folket via kungens civillista bjöd sig själf på.
Kapitalismen förnyar alltjämt dessa motsättningar. Man har
uppskattat Englands nationalinkomst till ca 25 milliarder kr. om året, men
häraf flyta de 15 milliarderna i olika former bort igen från
arbetarklassen, hvars arbete skapat lejonparten af det hela. Utan att denna
guldflod kanaliseras till att utgjuta sig befruktande öfver hela samhället bli
kapitalismens meningslösa och upprörande kontraster mellan vanvettig
rikedom och tröstlös massfattigdom alltjämt beståndande. Englands
arbetare synas benägna att endast försiktigt trefva sig fram när de göra
de dammbyggnader, som måste till för att också de själfva skola få gagn
af floden. Men de äro praktiskt folk så långt de se, och de börja i
smått, i sina organisationer och i kommunerna, att bereda sig till att
sköta hela det stora samhälle, hvilket de en dag skola administrera
såsom en enda väldig produktions- och konsumtions-sammanslutning, den
blifvande engelska Cooperative Commonwealth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
