- Project Runeberg -  Socialdemokratiens århundrade / Band 2. Tyskland, Sverge, Danmark, Norge /
14

(1904-1906) [MARC] Author: Hjalmar Branting
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efter den franska invasionen. Helt annat var, som vi redan nämnt,
förhållandet i det vestligaste Tyskland. Preussiska Rhenprovinsen t. ex.
hade en långt mera modäm och mångskiftande industri än vare sig
Schlesien eller Sachsen. Städer som Köln, Aachen och Düsseldorf utmärkte
sig i bomulls-, ylle- och sidenindustri, där fanns färgerier, gjuterier,
maskintillverkning, vapenfabrikation och annan metallindustri. Befolkningens
täthet var den största i Tyskland. Bourgeoisin satt inne med den
ekonomiska makten, och alldeles som i England florerade barnarbetet med
stigande kapitalism. I alla grenar af textilindustrin äfvensom vid
tillverkningen af nålar, papper, porslin o. s. v. användes barn, ofta ända från
4 års ålder, och naturligtvis mot den uslaste lön för 10 å 14 timmars arbete.

1 en skildring läsa vi: »Bleka ansikten, matta och inflammerade
ögon, uppblåsta magar och kinder, svullna läppar och näsborrar,
elakartade hudutslag och andnöd — se där de symptomer, som hygieniskt
skilja dessa olyckliga varelser från de barn inom samma folklager, hvilka
icke satts till arbete vid fabrikerna. Och lika försummad är deras
moraliska och andliga utveckling.» Magistraten i Luckenwalde klagar öfver
»det sedliga fördärfvet» hos klädesfabriksbamen. I sömsmedjoma i
Merseburg fingo barn draga de tunga blåsbälgarna från kl. 4 på morgonen
till 6 e. m. År 1826 måste vederbörande rapportera, att en del
fabriksdistrikter icke längre kunde lämna det föreskrifna antalet rekryter — så
fysiskt förstörd var deras uppväxande ungdom. Det hindrade ej att det
dröjde i 13 år, till 1839, innan regeringen verkligen kom sig för att
utfärda några föreskrifter om inskränkning i bams fabriksarbete. Men så
mycket raskare var den, om det gällde att med väpnad hand slå ned alla
tecken till oro bland de misshandlade arbetame. Rhentraktema
behandlades vid minsta anledning af de preussiska junkrame som rebeller, och
följden blef också, att allt hvad de ägde af bildning och själfkänsla vände
sig i förbittring mot den kristligt-germanska regeringen i Berlin.

Den unga bourgeoisi, som utvecklat sig i Tyskland, saknade under
dessa förhållanden i det stora hela det själfständiga kynne och de vidare
vyer, som kommit till utveckling hos klassbröderna i England och
Frankrike. Brutal och småsnål gent emot proletärer och småborgare var den
tyske storborgaren krypande och feg inför regering, ämbetsmän och
junkrar. Härtill kom ofta en förvånande ringa bildning hos dessa det
tyska kapitalets första egentliga bärare; det fanns t. ex. i Berlin flera af
de större fabriksägarne, som icke ens kunde skrifva sina namn.

Det är då också mycket betecknande, att det icke är den
uppkommande förmögna storborgarklassen utan helt andra lager i nationen, som
bilda utgångspunkten för den andliga blomstringen i Tyskland under
1700-talet. Från de små ämbetsmännen, småborgarne eller handtverkame
framgå de namn, som än i dag stråla från dessa den politiska
söndringens och vanmaktens mörka tider och som i tankens och diktens värld
gjorde Tyskland jämbördigt med eller t. o. m. öfverlägset de västra
kulturfolken, ehuru det ekonomiskt och socialt stod efter dem i utveckling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:18:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hbsda/2/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free