Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strömningar i tysk litteratur och filosofi.
Tyskland nu och för hundra år sedan. — Bort från verkligheten. — Goethe och Schiller före
berömmelsen. — Romantikens konsekvens: reaktionen. — Fransk och tysk upplysningsfilosofi.
— Kant som filosofins reformator. — Den Kant-Laplace’ska hypotesen. — Hvad vi förnimma
och »das Ding in sich». — Kritisk och dogmatisk idealism. — Nya system bildningsförsök. —
Fichte och Schelling. — Hegel och dialektiken. — Hegel och den historiska utvecklingen. —
Fr. Engels utlägger Hegel. — Det »absolutas» saliga hädanfärd. — Miliöns återverkan på den
tyska filosofin. — Låt bli teologin! — Fichtes »slutna handelsstat». — Fredrik den stores
Preussen. — Hegels rättsfilosofi. — »Det verkliga är förnuftigt, det förnuftiga är verkligt.» —
Goethes Faust: tankedramats andra del. — Individualismens komplettering och fördjupning. —
Ett fritt folk på en fri jord.
Isina föreläsningar öfver den romantiska litteraturskolan i Tyskland
har Georg Brändes* fäst uppmärksamheten på hvilken oerhörd
olikhet i andlig läggning det råder mellan Bisiharcks realistiska Tyskland
och det romantiska, som möter oss vid 1800-talets början. Medan
disciplinen, massverkan, ligger bakom Bismarcks käjsardöme lika väl
som bakom Lassalles agitation, Moltkes krigskonst och Wagners musik,
är det fria, ohistoriska jaget stjärnan i den äldre perioden. Och med
full rätt pekar han på landets hjälplösa splittring i småstater under
småaktiga och förstelnade samhällsförhållanden, där geniet blott får utrymme
om det flyr bort från verklighetens värld, såsom den yttre grundorsaken
till en tidsanda, hvilken synes våra nutida föreställningar om tysk kultur
så obegripligt främmande.
Man flydde till antikens skönhetsvärld, som på nytt öppnade sina
skatter, till naturen, hvars evangelium predikades af Rousseau äfven för
tyskarne med sådan framgång att, som Schiller sade, »han kommer att
göra de kristna till människor». Goethe studerade under
revolutionskrigen mot Frankrike läran om färgerna och använde efter slaget vid
Jena 1806, där Napoleon krossade det gamla Preussen, slagfältets
lämpliga tillfälle till undersökningar om människokroppens benbyggnad. Det
hjälpte ej att både Goethe och Schiller själfva börjat som naturalister,
gifvit naturen och känslorna fritt spelrum i sina första arbeten, Goethe
i »Götz» och »Werther», Schiller i »Röfvarne». Förhållandena voro
starkare än de, det tyska folket saknade förutsättningar att förstå ansatser
i sådan riktning. De betraktades f. ö. länge nog som ett par litteratörer
af tvifvelaktig begåfning, och särskildt Schiller med sin stormiga
ungdom, sina politiskt-revolutionära tendenser — hvilka inbragte honom
under namnet »monsieur Gille» ett bref som hedersborgare i franska
republiken — och sin fattigdom var alls icke en person, som det
samtida Tyskland kunde ha lust att möta med förstående. Hvad Goethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
