Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här inne paradisiskt land;
där ute rasar våg mot dammets rand,
men stjäler hon sig vågr och alla hotas,
då ilar samhug fram och floden motas.
Ja, detta känner jag är sannt och gifvet
till mål, som djupsta visdom stannar vid:
blott den förtjänar friheten och lifvet,
som vinner dem i daglig strid.
Här lefva gubbe, man och barn en lefnad,
där faror slagit ring om kraft och trefnad.
På jorden fri står folket fritt:
den syn, det lif, det vare mitt!
Hör då, o ögonblick, de orden:
»Ack dröj, du är så skönt ändå!»
Ty spåret af min dag på jorden
kan i aeoner ej förgå.»
»På jorden fri står folket fritt.» Här ligger för den åldrande Goethe
lösningen. Vid den insikten kan hans Faust trygg tillropa ögonblicket
att dröja — och därmed förklara sig redo att skiljas hädan.
Mänsklighetens historia blir icke längre en kedja af enskilda hjältegestalter, de
»store männen», präglande hvar sin tid. Det blir själfva släktets historia,
i hvilken både större och mindre individer, både »de få» och »de många»
göra sin insats, allt i sammanhang och i växelverkan. Den store diktaren
om den enskilda människans sträfvan, fall och sträfvan på nytt slutar
med att individen först i samband med sina likar når sitt djupaste
lifs-innehåll. Tiden hade icke stått stilla: Goethes och Hegels splittrade
och småborgerliga Tyskland begynte omsider mogna för sociala rörelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
