Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt medlet att hjälpa fram en stor industri, hvilande på den tyska
jordens rikedom på kol och malm. Maskinfabrikerna började bli allt
talrikare, om också handtverket ännu var det förhärskande och t. o. m.
upplefde en sista blomstringstid.
Som alltid gingo de naturvetenskapliga framstegen hand i hand med
de ekonomiska. Liebig var en genial banbrytare för den modärna kemin
och den kemisk-tekniska industrin, Alexander Humboldt samlade i Berlin
omkring sig en krets af framstående naturforskare.
Men också inom litteraturen var det nu färdigt för omslaget.
Underrättelsen om julirevolutionen verkade inom dessa kretsar som en elektrisk
stöt. Karl Gutzkow berättar hur en akademisk prismedalj, som han
vunnit, lämnade honom likgiltig, medan han med lidelse kastade sig öfver
tidningarna, som bragte nyheter från Paris. Det polska upproret verkade
i samma riktning. Platen diktar nu sina »Polenlieder», om hvilka Georg
Brändes säger, att de äro »de enda af hans poesier, i hvilka han stiger
till lidelse, stolta frihetssånger med det djärfvaste hån mot själfhärskaren,
hvilken vid de tyska hofven dyrkades som allsmäktig, samt mot dem,
s’om läto sig köpas af hans rubler».
Men de stora namnen för dagen blefvo Böme och Heine.
Ludvig Böme hade växt upp i ghetton, det ruskiga, öfverbefolkade
judekvarteret i Frankfurt am Main, den »fria» riksstaden, som hyste inom
sig själfva förbundsdagen som en handgriplig påminnelse om
reaktionens herravälde. Han hade fått bittert känna de tusen förödmjukelser,
som Frankfurts judar ännu under hans uppväxtår fingo utstå — de fingo
t. ex. icke gå ut vid folkfester, om söndagarna stängdes portarna till
Judegatan redan kl. 4 e. m., o. s. v. — men han afskydde som poet
och idealist den simpla krämaranda och den fega försiktighet, som var
härskande bland hans trosförvandter. Under samverkan af dessa intryck
»smiddes», skrifver Brändes, »en karaktär så stark, att den aldrig kunde
böjas eller vekna, på hvars diamanthårda fasthet hvarken smicker eller
maktspråk bet, en karaktär hermelinsaktig i sin renhet, och i denna
karaktär en stränghet, som än klädde sig i den humoristiska satirens, än i
den hånande harmens dräkt, och som utgick från en rättskänsla, som
kunde bli lågande i sin patos. Så blef Böme som skrifställare för
Tyskland ungefär hvad Paul-Louis Courier hade varit för Frankrike, en
politisk tribun, satirisk och frihetsälskande, mindre klarseende än
fransmannen på det närmaste fältet, men som hjärtemänniska en rikare natur».
Men denne man hade 1830 genom 15 långa år blott sett alla sina
förhoppningar grusas, och hans otillfredsställda hunger och törst efter
rättfärdighet hade tärt på lifstråden. Metternich satt triumferande som
Tysklands härskare, och öfver världen hängde för Böme liksom ett
sorgedok. Han hade redan besökt Paris och där ändå liksom andats frisk luft,
men i Tyskland — där var det honom (såsom han själf skref i sin
dagbok) som om lifvets värden präglades under jorden, i nattlig stillhet, som
falskmyntare pläga. De som arbetade njöto icke, och de som njöto, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
