Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppe i dagsljuset satte i
omlopp de lifsvärden, som
fram-bragts nere i mörkret under
ångest och bäfvan, de
arbetade icke .. .
I sådan stämning träffade
honom de stora nyheterna från
Paris. Och hans känslor togo
sig luft i bibelversen: »Och
Gud sade: varde ljus, och det
.vardt ljus!» Han, den förut
så tystlåtne mannen med det
lidande utseendet, tycktes
föryngrad som genom ett under.
Och inom kort skyndar han
till Paris. Då han på
gränsen får se trikoloren, klappar
hans hjärta så att han är nära
att svimma. Och den röda
strimman fladdrade in öfver
tysk jord!
Från Frankrike sände så
Böme, redan välkänd och
beundrad som den förste tyska
verkligt storstilade journalisten,
sina »Bref från Paris», icke
tidningsartiklar, utan verkliga
bref, skrifna till en väninna
och från början utan tanke
på offentliggörelse. Häftena
blefvo genast förbjudna, men
det hindrade ej att de
sprid-des och gjorde våldsamt
intryck. Ett haf af naiva
optimistiska förhoppningar brusar
fram genom dem, men då och
då aflöses denna stämning af
en märklig skarpblick öfver
hvad 1830 års revolution i
själfva verket betydde: den
industriella bourgeoisins
seger, deras som »endast känna
till fruktan och pängar». Och
han förutsäger ännu samma år
fortsättningen: den pänning-
HEINRICH HEINE.
*797—1856.
Utgången ur en judisk köpmansfarailj i Düsseldorf
greps han under sin uppväxt starkt af det storslagna
i Napoleons lifsgärning. Men personliga förhållanden
trängde sig tills vidare i förgrunden. Vid 16 år
upp-lefde han sin första kärlekshistoria, en äkta romantisk
förälskelse i en skarprättares rödhåriga dotter. Som
köpmanselev i Hamburg hos en onkel visade han sig
alldeles oduglig, men förälskade sig i stället i en af
onkelns döttrar, som han besjöng under många namn.
Han fick nu studera, gjorde i Berlin bekantskap med
Hegels filosofi och kom med det unga geniets rätt
snart i beröring med tidens bästa hufvuden. År 1821
utgaf han sin första diktsamling och 1824 »Resan till
Harz», en kvick satir öfver den tyska småstadens
pedanteri och kälkborgerlighet. Året därpå blef han
juris doktor och lät af praktiska skäl döpa sig, ett
steg som han själf blygdes öfver i egenskap af klar
fritänkare. 1827 utkom hans berömdaste lyriska
diktsamling »Buch der Lieder» (Sångernas bok»y flera
svenska öfversättningar), fylld af kärlekspoesi,
stämningar, syner och naturbilder, men allt i en ny
personlig, sammanträngd och utmäjslad, med skarpa
motsättningar verkande stil. Den är på en gång
romantikens höjdpunkt och omslaget till hån öfver all
romantik. Julirevolutionen kallade äfven Heine till
Paris, där han kom att stanna för hela återstoden af
sitt lif. I en rad glänsande skildringar belyste han
nu franska sociala förhållanden, med stark sympati
för det mesta i den spirande socialistiska rörelsen,
men framför allt gisslade han sin samtids Tyskland,
där det låg fjättradt af reaktionen (»Atta Troll»,
»Tyskland, en vintersaga»). Han hånade dock med
föga mindre skärpa den tungfotade tyska demokratin,
och han kallar Amerika »det stora frihetsstallet,
be-bodt af jämlikhetsslynglar»; den plumpa medelmåttan,
som icke vill erkänna geniets rätt, var honom icke
mera tilltalande än det stupida förtryck han såg
öf-verallt utöfvas af dagens härskande; mot båda var
han lika klart revolutionär. När Heines skrifter
förbjödos i Tyskland, tog han emot en liten pension af
Guizot, hvilket häftigt klandrats, men alldeles visst
icke inverkat på hans pennas frihet. Han gifte sig
senare i Paris med sin älskarinna, en liten modist,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
