Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
makterna. Men en rakt motsatt utveckling, alltmera åt vänster, ägde
däremot rum hos de flesta af de talrika tyskar, som Metternichs polis och
fängelser höllo kvar i landsflykt utom Tysklands gränser. I det neutrala
Schweiz sammanträffade dessa flyktingar med italienska och polska
olyckskamrater, och i Frankrike kommo de i närmare känning med den
fram-spirande socialistiska rörelsen. Det blef ett prof på hur mycket äkta
frisinne som kunde dölja sig bakom deras liberala kraftpatriotism, och det
ligger i sakens natur att handtverksgesällema i regeln bestodo det
prof-vet bättre än studenterna.
Paris var denna tid den europeiska revolutionens hufvudstad.
Härifrån utgingo de trådar, som bundo äfven de tyska flyktingarna
tillsamman. De stiftade här 1834 sin första hemliga organisation, »de utstöttas
förbund», hvars program var: Tysklands befrielse och pånyttfödelse,
grundandet och befästandet af social och politisk frihet, jämlikhet,
medborgar-dygd och folkenhet. Organisationen var lagd efter mönstret af de
samtida franska hemliga föreningarna, i hierarkisk ordning och med obetingad
lydnad mot hemliga ledare. Bland dessa märktes två f. d. docenter:
Wilhelm Schuster från Göttingen och Jakob Venedey från Heidelberg;
den sistnämnde var efter deltagandet i en stortalig, men
handlingsodug-lig »revolutionär» massdemonstration i Hambach redan på väg till ett
preussiskt fängelse, då han befriades med våld af en ung entusiast,
Johann Philipp Becker. Hufvudmassan af förbundet utgjordes af några
hundra handtverksgesäller, dels bosatta i Paris, men också sådana, som
endast voro där på en tid och sedan vandrade tillbaka hem. Genom
dessa vandrande gesäller uppehölls förbindelsen med hemliga filialer i
flera tyska städer, som Frankfurt, Mainz, München, Bremen, Leipzig och
Berlin.
Motsatserna inom förbundet framträdde snart i den tidskrift man
ut-gaf. Börne förhärligade där Lamennais’ religiösa känslosocialism, men
i synnerhet Venedey dref satsen att politisk frihet utan vidare skulle
medföra äfven social jämlikhet. I motsats härtill utvecklade Schuster det
meningslösa i att leka revolution för dennas egen skull; de sociala
förhållandena behärska den politiska författningen, och vägen till jämlikhet
måste alltså gå genom en social revolution. Folken böra icke »bryta en
konungs ok för att lyda krämare». Härnäst måste det gälla privilegiet»
»och det främsta af alla sådana är rikedomen». Venedey svarade härpå
blott med vanliga radikala slagord.
Äfven i Schweiz hade, under Mazzinis ledning, bildats en
samman-svärjningshärd: folkens »unga Europa» mot kungames gamla Europa.
Bland medlemmarna af det därvarande »unga Tyskland» framträdde Karl
Schapper, en f. d. student, som varit med vid anfallet mot högvakten i
Frankfurt. Man fortsatte att planera resningsförsök, och Mazzini gjorde
ett väpnadt infall i Savoyen, som väl slogs tillbaka, men försatte
Metternich i stor förskräckelse. Han fordrade att Schweiz skulle upphäfva sin
asylrätt, och då man icke genast lydde, sände Österrike och Preussen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
