Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi vilja bli fria, vi vilja att alla människor på jordens rund må lefva så
fria som vi, att ingen må hållas för bättre eller sämre än den andre,
utan alla dela samtliga bördor, mödor, glädje och njutningar, d. v. s.
lefva i gemenskap.»
Förbundets medlemmar skulle dua hvarandra; de förbundo sig att
afvisa allt förtal, äfven om det innehöll sanning, och i stället gå till rätta
med bakdantaren; de skulle vara måttliga i alla njutningar, studera och
diskutera alla sociala systemer, göra propaganda för förbundet och dess
skrifter, betala en liten månadskontingent o. s. v. Förbundet skulle vara
hemligt endast med hänsyn till förhållandena i Frankrike och Tyskland,
som saknade föreningsrätt; i princip var Weitling anhängare af offentlig
propaganda. Men i sitt förbund ville han nu samla de klaraste och
verksammaste kommunisterna. Ett lifligt föreningslif var i hans ögon
förskolan till det medborgarliga lifvet; föreningen var den trogna bilden i det
lilla af samhället. Dessutom verkade han genom det skrifna ordet; en
liten månadsskrift fick han i gång från sept 1841, och i dec. 1842
utkom hans hufvudarbete: »Garantierna för harmoni och frihet». Här
står han vid sin höjdpunkt som den tyska kommunismens förste teoretiker.
Wilhelm Weitling var född 1808 i Magdeburg, utom äktenskapet,
och växte upp i stor fattigdom. Han kom i skräddarlära och var åren
1828—35 vandrande gesäll. Från denna tid af hans lif är föga bekant;
det påstås att han i Wien skulle ha gått en ärkehärtig i vägen i en
förbindelse med en ung flicka och till hämd måst lämna staden. Det för
hans utveckling viktiga var hans vistelse i Paris från 1835. Hans vakna
och liffulla ande tog starkt intryck af den franska socialismens satser,
och han sökte smida om desamma till vapen i den politiska kamp,
hvari han deltog som medlem af de hemliga revolutionära klubbarna.
Så blef Weitling den förbindande länken mellan den fredligt-utopiska
och den proletariska socialismen.
Han var ju själf i socialt afseende en mellanman: proletär, men
handtverksgesäll, af ett nedsjunkande mellaplager, som ännu icke kunde
ha något klart klassmedvetande. Han genomskådade tomheten i de
förhoppningar, som utopisterna satt till kungar och millionärer. Men
grundvalen i hans teori är alltjämt det absoluta jämlikhetskrafvet, och i
»upp-lysningstidehvarfvets» anda ser han i historien egentligen en enda stor
krönika om hur hederligt folk blifvit illa medfarna af alla slags skurkar
och tyranner.
I sitt nämnda stora arbete börjar han med en rent fantastisk, men den
tiden allmänt godkänd skildring af egendomens uppkomst. »I jordens
fruktbaraste trakter tillbragte människosläktet sin barndom i lek och
skämt; en rik natur bjöd allt med fulla händer. Alla lefde i frihet och
lycka, mer än de rika nu, ty tillfreds kan blott den vara, som kan få allt
hvad alla andra ha.» Så tämde man de vilda djuren, och det blef
arbetsdelning mellan herdar och jägare; men därvid började man räkna
•djur och hudar, och så uppstod omärkligt den rörliga egendomens be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
