Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutsatser, och på det skarpsinne, hvarmed
han alltid söker tränga in i de tyska
förhållandenas hoptrassling, ända tills han stöter
på fast mark. Hösten 1842 öfvertog Marx
redaktionen och ledde tidningen öfver
vintern, tills kort innan den drogs in.
I sina första artiklar visar han sig ännu
helt som Hegelian, visserligen af den
radikalaste riktningen, hvilken med all kraft
sträf-var att från skyarna komma åter till jordens
verklighet, men dock som en Hegelian,
hvilken drar sina slutsatser från rent idealistiska
förutsättningar. Det dröjde dock icke länge
förrän han, som han själf säger, kom ned på
»jämn mark», m. a. o. insåg genom hårda
sammanstötningar med ekonomiska fakta hur
otillräcklig den idealistiska uppfattningen af
stat och samhälle var. I Rhenprovinsernas
landtdag fördes vid denna tid vidlyftiga debatter om en lag angående
skogsstölder, dit man bl. a. ville räkna uppsamlandet af skogsaffall till
bränsle. Detta hade sedan gamla tider varit en sedvanerätt för den
fattiga befolkningen, men den nya storborgarklassen var angelägen om att
utrota de sista spåren af den forna gemensamma äganderätten till
jorden. Och man gick så häsynslöst och grymt tillväga mot de fattiga
folkmassorna, att af 200,000 straffrättsliga åtal, som 1836
anhängiggjor-des vid Preussens domstolar, nära 150,000 rörde vedstölder,
öfverträdelser af jaktstadgan o. dyl.
Skillnaden i intressen och åskådning mellan bourgeoisi och proletariat
trädde här på ett handgripligt sätt den unge Marx till mötes. Han
ställde sig obetingadt på de egendomslösas sida och försvarade
sedvane-rätten gent emot den laguppbyggda privata äganderätten. De fattigas
instinktmässiga rättskänsla var desto naturligare som själfva deras existens
hittills blott varit erkänd som vanerätt af det borgerliga samhället, men
icke fått någon riktig bekräftelse i och genom statsordningen. Marx
föres härigenom fram till frågan om proletariatets betydelse i det
borgerliga samhället. Öfver hufvud visade »Rheinische Zeitung» ett ingående
intresse för de ekonomiska frågorna, vänner till Weitling skrefvo till
tidningen från Schweiz, och t. o. m. den gryende franska socialismen
berördes däri med en viss sympati. Tidningen beskylldes naturligtvis genast
af sina fiender för att drifva kommunistisk propaganda, hvarpå dock
Marx ärligt förklarade att han ännu icke bildat sig något slutligt
omdöme om den franska socialismen. Men han medgaf att sådana ideer
äro »farliga», särskildt just deras teoretiska utveckling, »ty på praktiska
försök kan man svara med kanoner, men ideer, som besegrat vår
intelligens, eröfrat vårt medvetande och vid hvilka vårt förstånd smidt fast
Socialdemokratiens århundrade. II. 5
FRIEDRICH WILHELM IV.
1795 —1861.
Konung af Preussen.
»Romantikern på tronen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
