Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reste han från Dresden till Berlin, där det inträffade att kungen uttryckte
önskan att göra den unge frihetsskaldens bekantskap. På vers och på
afstånd hade Herwegh varit högst frimodig mot all kunglighet, men under
audiensen, som ägde rum 19 nov. 1842, var han tyst och besvärad af
situationen. Kungen var däremot lycklig i sin konversation. Jag tycker
om en opposition, som är grundad på ärlig öfvertygelse — jag önskar
er en Damaskus-dag — må vi till dess förbli ärliga fiender!»
Den något släta figur den unge skalden härvid spelat gjorde honom
med ens till skottafla för de radikala kretsarnes hån, och för att reparera
sitt anseende föll han då på den olyckliga idén att, när censuren i
samma vefva förbjöd hans planerade tidskrift, svara härpå med ett
hög-trafvande bref direkt till kungen, hvari han klagade att denne brutit
sitt ord om »ärlig fiendskap» och öfver hufvud, olyckligt post festum,
agerade Schillers markis Posa inför kung Filip. Detta bref blef
offent-liggjordt i Leipzig, och svaret blef en ögonblicklig utvisningsorder från
Preussen. Nu gick triumftåget tillbaka genom en kedja af gendarmer
till gränsen, och hvad värre var under en våldsam hvisselkonsert från
samma press, som nyss jublat honom sitt bifall. Icke minst giftig var
Heine, som skref om detta Herweghs besök i Berlin, det »sandiga
Aran-juez»:
Aranjuez! I tidens flod Han nickade mig bifall då,
hur fort den sköna dagen svann där, och jag fick spela markis Posa,
när jag för konung Filip stod Min vers, den kunde han förstå,
och för hans uckermarkska grander men inte alls min arma prosa.
Herwegh som personlighet kom visserligen aldrig till den
Damaskus-dag, som romantikens kung önskat honom, men skalden Herwegh fick
för alltid sin andes vingar stäckta när han såg det folk, som han trodde
sig föra an under högt lyftadt frihetsbanér, afslöja sin skadeglädje öfver
att den de nyss firat icke var säkrare i sin hållning än de själfva.
Episoden med Herwegh gaf Fredrik Wilhelm IV anledning att riktigt
visa hvilken illusion det varit att bygga några frihetsförväntningar på hans
romantiska talesätt. »Leipziger Allg. Zeitung», Tysklands mest lästa
frisinnade tidning, förbjöds förPreussen genast sedan den infört Herweghs bref,
och Ruges »Deutsche Jahrbücher» fick nådestöten på preussisk uppmaning.
I stället samlade nu för en kort lifstid den 1842 i Köln grundade
»Rheinische Zeitung» tidens radikala föregångsmän. Det var en ståtlig
med-arbetarstab; bland ung-hegelianema i Berlin skrefvo där Bruno Bauer och
Max Stirner; Herwegh och Prutz skrefvo dikter; från Rhenprovinserna
märktes Heinrich Bürgers, Georg Jung, Moses Hess och Karl Marx.
Marx var tidningens yngste medarbetare — 24 år vid denna tid —
men visade sig snart som dess mest framstående kraft. Den som i våra
dagar bläddrar igenom de dammiga folianterna kan ännu lätt känna igen
hans artiklar på tankebyggnadens bredd och djup, på stilens gedigenhet
och glans, på de energiskt utförda motsättningar, ur hvilka han drar sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
