Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialistiska tänkare och diktare.
Socialismen tränger in. — Moses Hess. — Max Stirner och hans »egoist-föreningar». — Den
»historiska» skolan i nationalekonomin. — Rodbertus-Jagetzow. — Skaldernas insats. — Heines
»Vintersaga». — Himlen »åt änglarna och sparfvama». — Ferdinand Freligrath. — Qa-ira-
sånger. — Man nalkas 1848.
I dessa hungeruppror funnos ännu icke ens de svagaste ansatser i
kommunistisk riktning. Det var helt andra kretsar som i Tyskland
först påverkades af socialistiska teorier. Saint-Simons läror, icke minst
»köttets emancipation», vunno anklang i vissa litterära kretsar i Berlin,
men det stannade vid ett estetiskt koketterande med de farliga nyheterna.
En verklig lärjunge till Väst-Europas stora utopister hade dock Tyskland
i Ludvig Gall (1790—1863), en anspråkslös ämbetsman i
Rhenprovin-sema, som på allehanda sätt sökte, genom skrifter och praktiska initiativ,
verka för särskildt Fourier’ska ideer. Hans samtliga försök misslyckades
i grund, men han tröstade sig med hoppet att sanningen dock måste
segra till sist. Det håller den också på att göra, men i och med
arbe-tarnes eget framträngande, en faktor som han aldrig nådde fram till att
förstå.
År 1842 utkom ett arbete af Lorenz Stein om den franska
socialismens och kommunismens historia. I all sin omogenhet visade det dock
för tänkande läsare den ekonomiska och sociala bakgrunden till den nya
rörelsen, klasskampen mellan bourgeoisi och proletariat, och bidrog sålunda
ej obetydligt att klara bourgeoisins egna begrepp om sin ställning och
sina uppgifter.
En svag efterklang till »det unga Englands» försök att i
godsägarklassens intresse spela ut massornas elände mot den liberala
bourgeoisins framträngande kan äfven spåras i Preussen. Men »romantikern på
tronen» saknade den mänskliga medkänsla, som skulle låtit honom
förstå innebörden i en sats som t. ex. denna af Goethes väninna Bettina
v. Amim: »förbrytaren är statens egen förbrytelse». Han instiftade en
enkom orden, »Svanorden», för kristlig kärlekstjänst mot de elända, men
samtidigt underskref han en ny fattiglag (af 1842), som häfdar som
hufvud-princip att den fattige »icke har någon rätt, intet på rättslig väg
utkräf-bart anspråk» på understöd; »icke mer än yttersta nödtorften» skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
