Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERDINAND FREILIGRATH.
1810 —1876.
Född i DetmoldT son till en elementarlärare, gick
han i latinskolan till sitt I5:de år, men måste
af ekonomiska skäl afbryta stadierna och kom
på ett kontor i Amsterdam. Hafvet och skeppen,
som härifrån seglade till aflägsna länder,
inspirerade honom till en diktsamling, starkt påverkad
af Victor Hugos »Les Orientales». Dikterna slogo
an och Freiligrath kunde 1841 bosätta sig i
Darm-stadt för att helt ägna sig åt litterär produktion.
Här öfverraskades han med en årspremie af 300
thaler från kung Fredrik Wilhelm IV, men då
han de följande åren utvecklade sig till ifrig
republikan, afstod han från den kungliga allmosan
och skref i stället i förordet till sin
»Trosbekännelse»: »Intet lif mera för mig utan frihet!» Nya
dikter gjorde snart Freiligrath till en af samtidens
mest populära skalder. Fördrifven från Tyskland
lefde han i Bruxelles och Schweiz, utgaf 1846
diktsamlingen »£a ira» (se texten). När revolutionen
bröt ut 1848 begaf han sig till Düsseldorf, där
han hälsades med hänförelse och skref bl. a. den
gripande dikten »De döda till de lefvande».
Häktad och åtalad för omstörtningsförsök
frikändes han af juryn under jublande
folkdemonstrationer. Medarbetare i Marx’ »Neue Rheinishe
Zeitung» intill det sista, skref han dess
afskeds-dikt när den indrogs, undkom till Holland, men
återvände snart på en Rhen-ångare, klädd till
eldare — alldeles som proletären i hans i texten
citerade dikt. Han bodde nu ett par år oantastad,
men under polisuppsikt i Köln och Düsseldorf,
men reste en natt i maj 1851 i hemlighet till
London. Det var i sista stunden; han
varmed-anklagad i den stora processen mot
»kommunisterna i Köln». I England lefde nu Freiligrath
ett stilla lif och lät naturalisera sig som engelsk
medborgare. År 1867 föranstaltades en
insamling för honom i Tyskland, och det inflöt c:a
150,000 kr. Han återvände nu till
Syd-Tysk-land och afled i Cannstadt den 18 mars 1876,
trogen sina gamla åsikter in i det sista.
Däcket skulle flyga i
spillror och kungen gå till väders,
medan
»... vi hamra fram på nytt
den gamla murkna stat,
hvari Guds vrede hållit oss
tills nu som proletariat»
Men nej, vreda krafter —
»ej i dag!», slutar dikten.
I Bruxelles slöto sig
Freiligrath och Marx vänskapligt
samman, och i mer än en af
Frei-ligraths dikter kan man spåra
inverkan från Marx, t. o. m. i rent
språkliga vändningar. Den
storslagna »Kalifornien» t. ex. får
först sin rätta belysning, när den
ses mot bakgrunden af hvad Marx
skrifvit om den historiska och
ekonomiska betydelsen af de
kaliforniska guldfältens upptäckt.
Bland tidens socialistiska
diktare bör slutligen också nämnas
Georg Weerth, hvilken Engels
kallar för det tyska proletariatets
första och mest betydande
sångare. Han skref om de
schle-siska väfvarne, och i djärfva drag
tecknade han de engelska
char-tisterna, vilda och kraftiga typer
från York och Lancashire. Han
besjöng industrin som
mänsklighetens tyrann och befriare — hur
den med sin mörka blick och
sitt tunga gissel drifver de
fattiga under oket, men samtidigt
ger dem jättekrafter att spränga
sina kedjor.
När det sedan blef allvar,
stodo de socialistiska diktame
profvet. Både Freiligrath och
Weerth gingo in i redaktionen af
Marx’ stridsorgan 1848, »Neue •
Rheinishe Zeitung».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
