Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
munismen — men han står djupt under båda ... Som vetenskapsman
vill han sväfva ofvanför både bourgeoisi och proletariat, men han är
blott småborgaren, som beständigt slungas fram och tillbaka mellan
kapital och arbete.» Boken är emellertid vida mer än en tillintetgörande
stridsskrift mot Proudhons speciella utopier om »konstitueradt värde»
och det system han därpå sökte bygga, den vidgar sig till en kritik
af hela den borgerliga nationalekonomin såväl som af den samtida
utopiska socialismen. Båda fattas och förklaras redan som historiska
produkter af de gifna samhällsförhållandena, och dessas lagar gäller det
att upptäcka, förstå och följa, icke att ur privata »ideal» söka föreskrifva.
Den »materialistiska historieuppfattningen» kastade här i Marx’ händer
nytt ljus i rika strålknippen öfver problemer, hvilka de tre stora
kulturfolkens bästa hufvuden redan länge förgäfves sökt någon utväg att lösa.
Icke häller denna skrift slog dock ännu på något sätt igenom, vare
sig i Frankrike eller Tyskland. Däremot böljade vid denna tid en liten
tapper proletariatets förtrupp samlas kring Marx och Engels. Själfva
hade de aldrig ämnat stanna vid att nedlägga sina tankar i böcker.
Praktisk agitation i pressen och genom föreningar gick hand i hand med
deras vetenskapligt klargörande verksamhet.
»Deutsche Brüsseler-Zeitung» hette en halfveckotidning, som stödde
sig på den tyska politiska flyktingskolonin i Belgien och jämte det*
engelska chartistbladet »Northern Star» och den franska
radikal-republikanska »Réforme» i Paris räknades som ett hufvudorgan för samtidens
demokrati. Här fingo Marx och Engels 1847 en tribun, där de kunde
energiskt göra front både mot makthafvarne och mot alla försök att leda
den uppspirande proletariska rörelsen på afvägar.
Som ett sådant räknade de koketterandet i vissa tyska kretsar med
en »kristlig» och »kungligt-sinnad» s. k. socialism. Vi ha sett i England
en kristligt-social strömning med själfständigt och folkligt kynne; hurudan
däremot denna tyska var, det framgår tydligt nog af den Marx-Engels’ska
kritiken, hvarur vi anföra:
»Kristendomens sociala principer ha haft 1800 år på sig, och hvad ha de utträttat? De
ha rättfärdigat antikens slafveri, förhärligat medeltidens lifegenskap, och de förstå, om det kniper,
ganska väl att, om också med en smula klagande ton, försvara proletariatets betryckta ställning.
Kristendomens sociala principer predika nödvändigheten af en härskande och en undertryckt
klass, de uttrycka blott för den sistnämndas del den fromma önskan att den förra måtte vara
välgörande. Dessa principer förklara att alla förtryckames nedrigheter mot de förtiyckta antingen
äro rättvisa straff för arfsynder och andra synder, eller pröfningar, som herren i sin oändliga
vishet sänder öfver de återlösta. Dessa principer råda de fattiga till ödmjukhet, till
underkastelse, råda dem att kiypa in som råttor i sina hål, men proletariatet är revolutionärt och
behöfver själfkänsla och stolthet ännu mer än det behöfver bröd.»
Men om de sågo skarpt på fingrarna försöken att göra arbetarklassen
tjänstbar för reaktionära syften, läto de lika litet dupera sig af borgerliga
frashjältar, som det den tiden vimlade af. En typ för sådana, som undan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
