Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
schweiziska och belgiska arbetare gafs i uppdrag åt dem båda att
slut-redigera aktstycket och å »Kommunisternas förbunds» vägnar framlägga
det för offentligheten. Så skedde, och i början af februari 1848 utkom
i London, först på tyska, sedan på en mängd andra språk, *Det
kommunistiska manifestet.»
Med detta aktstycke var den modärna socialismens fana hissad. Den
nya stridsfanfaren: »Proletärer i alla länder, förenen Er!» genljöd för
första gången öfver Europa. Från början omfattad blott af en liten
kärntrupp tänkande proletärer och klarsynta ideologer tänder i våra dagar
denna lösen sinnena hos millioner arbetare hela världen rundt.
Det vore frestande att här ordentligt genomgå innehållet i detta
manifest, den skrift som inom den internationella socialismen vunnit
det vidaste erkännande som grundläggande för socialistisk åskådning.
Men då den samma i sin helhet finnes tillgänglig äfven på svenska,
med historiska och andra kommentarier (Arbetarepartiets förlag, pris 30
öre), vilja vi i stället hänvisa den intresserade läsaren till skriften själf,
som ger i knapp, men klar form hela den åskådning, till hvilken dess
författare dittills arbetat sig fram.
Blott det må här sammanfattningsvis sägas att i manifestet belyses
hela historien som en historia om klasstrider, i vår tid förenklad till en
kamp mellan bourgeoisi och proletariat. Bourgeoisins storartade insats
som skapare af den modärna kulturen erkännes utan omsvep. Men nu
tyda tecknen på att de borgerliga förhållandena blifvit för trånga —
proletariatets tid randas. Proletariatet är nu den enda verkligt revolutionära
klassen, men för första gången i historien icke i en minoritets, utan i
det stora flertalets intresse.
Kommunisterna, heter det vidare, inse detta klart och drifva därför
fram den proletariska rörelsen, utan att vilja föreskrifva den några vissa
principer. De vilja förvisso afskaffa den borgerliga egendomen, familjen,
nationen o. s. v., men helt enkelt därför att dessa hänga samman med
och måste falla med det borgerliga samhället. Det första steget härtill
är proletariatets höjande till härskande klass; den politiska makten skall
så begagnas till att småningom öfverföra kapitalet i statens besittning.
Härför uppställes ett radikalt öfvergångsprogram »för de mest framskridna
länderna» — det första, ännu trefvande utkastet till de modärna
socialdemokratiska partiernas s. k. nutidsprogram.
Och efter en kritik af de olika sidoriktningar, hvilka vi förut sett
manifestets författare bekämpa, slutar aktstycket med dessa världsbekanta
ord, i hvilka redan man tydligt hör dånet genljuda af 1848 års
revolutionsstorm :
»Kommunisterna understödja öfverallt hvaije revolutionär rörelse
mot de bestående samhälleliga och politiska förhållandena.
I alla dessa rörelser framhäfva de egendomsfrågan, vare sig denna
uppträder under en mera eller mindre utvecklad form, som rörelsens
grundfråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
