Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat än frihet för kapitalet. Långt ifrån att arbetame hjälpas bli de
helt prisgifna åt kapitalismens alla konsekvenser. Men därför kunde Marx
icke förorda skyddstullar, hvilka blott hade den innebörden att uppamma
storindustrin inom ett land och för öfrigt verkade konservativt, medan
frihandeln måste drifva fram motsatsen mellan bourgeoisi och proletariat
och påskynda den sociala revolutionen. »Och blott ur denna
revolutionära synpunkt röstar jag för frihandeln», slöt Marx.
Denna »internationella demokratiska förening» i Bruxelles var för
öfrigt en första samlingspunkt för Europas revolutionära krafter.
Hederspresident var den gamle general Mellinet, Antwerpens räddare under
Belgiens frihetskrig, ordförande var advokaten Jottrand, f. d. medlem af
den belgiska provisoriska regeringen ; vice ordförande voro för polackerna
Lelewel, f. d. medlem af den polska provisoriska regeringen, för
fransmännen Imbert, som efter februari 1848 kallades till guvernör i
Tuileri-ema, och för tyskarne Marx. Själfklart uppstodo bland dessa skiftande
elementer starka meningsbrytningar, men ur dessa framgick för Marx och
Engels allt klarare att internationell demokrati, som vill ha någon realitet,
måste sammanfalla med proletarisk kommunism. De kritiserade
fraseo-login om »förbrödring» i det blå af nationer på helt olika
utvecklingsgrad och pekade i stället på proletariatets gemensamma intresse öfver
alla landgränser som den fasta punkten för verklig förbrödring.
Af större betydelse än denna förening blef emellertid den utveckling
som försiggick inom »De rättvisas förbund». Tyngdpunkten i detta, som
fortfarande mest bestod af handtverkare, hufvudsakligen skräddare, hade
flyttats från Paris till London, och föreningen blef där från enbart tysk
allt mera internationell. På medlemskorten stod satsen: Alla människor
äro bröder, på 20 olika språk — »om också icke utan språkfel», som
Engels anmärker — och bland medlemmarne funnos, utom tyskar, äfven
skandinaver, holländare, ungrare, sydslaver, ryssar och engelsmän. En af
ledarne i London, skräddaren Georg Eccarius från Thüringen, var redan
nu starkt påverkad af Marx’ åskådning, och hela uppfattningssättet växte
allt mera ifrån den ursprungliga råa jämlikhetskommunismen. När
Weit-ling kom till London kunde han därför ej längre komma till rätta med
sina gamla anhängare, som redan voro förbi hans religiösa utopier, och
än mindre lyckades han, som han sedan försökte, i Bruxelles omvända
Marx och Engels. Han begaf sig till Amerika för att pröfva lyckan som
kommunistisk sektstiftare.
Under dessa förhållanden vägrade Marx, Engels och Wolff ej längre,
som de förut gjort, att gå in i förbundet; de kunde nu positivt deltaga i
utarbetandet af dess nya program. En första förbundskongress hölls
sommaren 1847 i London; den gaf förbundet en ny organisation på bred
demokratisk grund. 1 slutet på året hölls en ny kongress, hvars
hufvud-uppgift var att enas om programmet. Marx och Engels hade
sammanfattat sin åskådning i ett manifest, som nu genomdebatterades under 10
dagar, hvarpå enhälligt af dessa delegerade för tyska, franska, engelska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
