Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre hunna: tyskar och magyarer. Hela
sommaren hade varit orolig, allt afffirslif
hade afstannat, käjsaren hade än flytt,
än vändt tillbaka. Nu erfor man att
Jellatschitsch, banen af Kroatien, rustade
mot Ungern, och att hofvet i Wien och
krigsministern Latour i hemlighet
understödde .honom. Följden var att
regeringens ombud grefve Lamberg vid sin
ankomst till Pesth den 28 sept.
sönder-slets af en ursinnig folkhop och att
Latour den 7 okt. i Wien rönte samma
öde. Käjsaren flydde då på nytt;
Ra-detzsky kväfde resningen i de italienska
provinserna, ochWindischgrätz ryckte med
sina trupper mot Wien. I en kamp, som
varade från 24—29 okt., eröfrade
trupperna utanverken och förstäderna, och den
inre staden hade redan, af brist på lifsmedel och ammunition, måst gå
in på att gifva sig på nåd och onåd, då i gatorna genljöd ropet:
ung-rarne komma! Man såg dem från Stefanskyrkans tom, och jublet var
stort, öfverenskommelsen förklarades ogiltig, gevären, som redan börjat
utlämnas, återtogos från tyghuset, och man gjorde utfall för att hjälpa
ungrame, hvilkas kanoner man hörde. Men glädjen var kort — den
ungerska hären blef fullständigt slagen. Den 31 okt. höll Windischgrätz
och den 2 nov. Jellatschitsch triumferande intåg i Wien.
Belägringstillstånd proklamerades, och krigsrätter började sin verksamhet med
dödsdomar och afrättningar.
Ännu den 31 okt. hade parlamentet i Berlin uppfordrat regeringen
att »med alla medel inskrida till skydd för den i Wien hotade
folkfriheten». Kungamakten fann dock nu onödigt att längre dölja sin verkliga
mening. Den 2 nov. uppdrogs åt en morganatisk farbror till kungen,
grefve Brandenburg, att bilda en ny regering. Hans namn som
full-blodsjunker betydde statskuppen i dess brutalaste form. Johann Jacoby
uppfordrade nationalförsamlingen att besvara utmaningen med att
förklara sig suverän, men man stannade i stället vid att sända en
depu-putation till kungen för att framlägga för honom »landets tillstånd». 1
deputationen voro bl. a. Jacoby och Rodbertus med. Ordföranden
föreläste den redan ganska urvattnade adressen, men kungen blef ändå högst
uppbragt, slog på sin värja och vände sitt parlaments utsända ryggen
med en drastisk åtbörd, som, säger Mehring, »nog var mycket i svang
bland Berlins gatpojkar för att uttrycka motsatsen till högaktning, men
dittills icke anlitats i det konstitutionella umgänget mellan kronan och
folkrepresentationen». Medan kungen efter denna bedrift gick sin väg,
ropade Jacoby efter honom de sedan dess bekanta orden: »Det är
. GENERAL WRANGEL.
1784—1877-
Utmärkte sig i Napoleonskrigen,
preussisk öfverbefälhafvare mot Danmark
1848, sedan mot eget folk samma år,
nominell chef ännu en gång mot
Danmark 1864.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
