Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kungarnas olycka att de icke vilja höra
sanningen!»
Detta manliga ord väckte den
högsta förskräckelse hos Jacobys kolleger,
men så pass stark var dock ännu
nationalförsamlingen, att grefve Brandenburg
först kunde få ihop en regering sedan
han aftalat med högern att han icke
skulle upplösa riksdagen, blott flytta den
till en annan ort, där den var bättre
skyddad för »brottsliga
demonstrationer». Den 9 nov. delgafs församlingen
den kungliga ordern om dess
förflyttning, och genom polisen fick »borgarvärnet» en ännu mera olaglig
order att stänga dess samlingssal. »Borgarvärnet» tvekade, men var
mest benäget för »passivt» motstånd, och församlingen själf manade
folket ätt »i den tunga stund, då folkrepresentationen spränges med
bajonetter, icke ett ögonblick lämna laglighetens grund*. Man afvisade
alltså de enda som velat och kanske ännu kunnat hjälpa, Berlins
arbetare, hvilka genom sin kretskommitté af »Arbetarförbrödringen» erbjudit att
»med sitt hjärteblod försvara församlingen mot hvarje fiende, som skulle
vilja begå högförräderi mot folkets frihet».
Brandenburg och Wrangel hade nu fritt spel. Den 11 nov.
upplöstes »borgarvärnet», och dagen därpå förklarades Berlin i
belägringstillstånd: alla klubbar stängdes, alla möten förbjödos, och pressen sattes
under poliscensur. Parlamentet blef nu formligen utjagadt, midt under
debatter huruvida skattevägran var att gå för långt mot statsstrecket eller
icke. Den 5 dec. upplöste regeringen helt och hållet parlamentet och
föreskref samtidigt en ny författning, att godkännas af en ny riksdag
med första kammare och dylika härligheter.
Många voro förvisso de fel och missgrepp som vållade denna
ömkliga ändalykt på den preussiska revolutionens parlament, ödesdigrast bland
dem alla var nog dock,att den icke förstod sin historiska uppgift gent
emot den stora bondebefolkningen. När det gamla godsägaroket fick
ligga kvar så tämligen orubbadt försummade den att, som sextio år förut
skett i Frankrike, knyta nationens hufvudmassa med hela sitt
ekonomiska och sociala intresse vid revolutionens sak. Hvad hjälpte sedan
alla yttre åthäfvor, som att orden »med guds nåde» strökos ur kungens
titel, att vissa adelsprivilegier, ordnarna och rangrullan afskaffades, när
den samtidigt genom sin halfhet i deras frågor väckte böndernas ovilja
och misstänksamhet! Den permitterade ju på så vis sina egna trupper,
på samma gång den utmanade fienden, och gräfde så själf sin egen graf.
Ytterst var det af ångest för arbetarklassen som den tyska
bour-geoisin på nytt underkastade sig junkrar och furstar. Den hade dock
midt i sitt nederlag trösten att ha kommit ett stycke framåt; allt gick
J ELL ATSCHITSC H.
I8OI—I859
barn af Kroatien, reaktionens general
1848 mot italienare och tyska
österrikare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
