Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värsta afskum. Marx tvekade icke. I en artikel, buren af flammande
lidelse, utvecklade han hur det brutala våldets tillfälliga seger köpts dyrt,
då den samtidigt krossat alla illusioner om en försoning mellan de
ar-betandes och de besittandes värld. Statsformen är underordnad,
klasskampen är det väsentliga, och den måste vi kämpa igenom. »Man skall
fråga oss om vi då icke ha några tårar och suckar för de offer, hvilka
fallit för folkets vrede? Ack, staten kommer att sörja för deras
efter-lefvande, de komma att prisas i officiella dekreter, den europeiska
reaktionen och dess press kommer att i alla länder förhärliga deras minne.
Men att hylla plebejerna, hvilka frätits af hungern, smädats af
tidningarna, öfvergifvits af läkame, stämplats som tjufvar och mordbrännare
och nu se sina hustrur och barn hemfallna åt ett ännu djupare elände
medan Cayenne väntar på de bästa bland dem, som ännu lefva — att
hylla dem och fläta lagerkransen kring deras hotfullt mörka pannor, det
är den demokratiska pressens rätt och privilegium!»
Den artikeln kostade tidningen dess flesta aktieägare, men den hade
redan vunnit fast fot hos massorna, fastän den icke smickrade deras
fördomar, utan skoningslöst slog till hvarhälst den såg slafsinne och
kälk-borgerlighet höja hufvudet. Främst vände den sig ju dock mot den för
ögonblicket rådande tyska liberalismens förblindelse, då denna, utan att
ha afgörande segrat, allt tydligare sökte en kompromiss med den gamla
junker- och byråkratstaten. Den sökte’ drifva venstern i parlamenten till
beslutsam handling i st. f. att förnöta tiden med meningslöst pratande
hit och dit som af »parlamentariska kretiner». Att begripa hvad som
försiggick omkring oss var hufvudsaken, icke att fullfölja ensidiga
teorier. Revolutionen fick icke »afslutas», som kälkborgarne ropade, den
måste tvärtom fullföljas, icke blott i proletariatets, utan äfv.en i
bourgeoi-sins eget intresse.
Samma realistiska sträfvan att förstå tillämpade Marx på den
upprörda yttre politikens fält. Inte efter abstrakta formler, utan med hänsyn
till den kulturgrad som de nått borde folkens insats i den europeiska
revolutionens fortgång bedömas. Därför kräfdes Italien åt italiename,
Ungern åt ungrarne, Polen åt polackerna — men i kampen mot det
efterblifna Danmark stod tidningen helt på den tyska sidan. Framför
allt måste dock tyskarne efter tidningens mening sätta i gång det
revolutionära kriget mot det ryska tsardömet, då — liksom ännu när detta
skrifves — själfva den yttersta makten, som håller reaktionen i hela
världen under armarna. Ungrarnes frihetskamp liknade tidningen vid
fransmännens folkresning mot utlandet år 1792, men bakom panslavismen
såg den alltid de efterblifnes reaktionslusta, utan att låta sig förvillas
af att vissa panslavister åberopade tidens allmänna folkliga slagord.
Vi nämnde Danmark. Dåtidens byråkratstyrda, stagnerade Danmark
dödsdömes utan appell af den unge Marx — af arbetames Danmark
fick han blott se de första ansatserna. Han skref, ej utan fog, att
landets hufvudstad icke var Köpenhamn utan Hamburg, och att Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
