Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omstörtadt blifve allt som kufvar Er och gör Er
lidande! Ur denna gamla världs ruiner må resa sig en ny, fylld
af ännu aldrig anad lycka! Icke hat eller afund eller fiendskap
vare längre ibland Eder, som bröder skola Ni känna hvarandra,
alla Ni som lefva, och fria i vilja, i gärning, i njutning skola
Ni känna lifvets värde. Upp därför, Ni jordens folk, Ni
klagande, förtryckta, fattiga, följen 1 brokig blandning mina spår,
ty från nu finns det blott två folkslag, de som följa mig och
de som stå mig emot. Det ena leder jag till lycka, öfver det
andra skrider jag förtrampande fram, ty jag är Revolutionen,
jag är det evigt skapande lifvet, den enda gud som alla
varelser erkänna, som omfattar, gör lefvande och lyckligt allt som är! •
Och se, skarorna på höjderna lyssna i stum hänryckning,
och liksom en uttorkad jord suger regnets svalkande droppar, så
insuga deras förtorkade hjärtan den brusande stormens ljud.
Allt närmare rullar stormen, och deras hjärtan öppna sig, och
segerrik fyller revolutionen deras hjärnor, deras hela varelse.
I hänryckning springa de upp, icke längre fattiga, hungrande
och kufvade, nej stolt resa sig deras gestalter, hänförelsen strålar
ur förädlade anleten, och med nyvaknade himlastormande
känslor att vara människor störta sig millionerna, den lefvande revolutionen, gud som tagit
mandom, ned i dalarna och ut på slätterna och förkunna för hela världen lyckans nya evangelium*»
KÄLKBORGARSKRÄCK
VÅREN 1849.
»Å du gode Gud, de måtte
väl inte hitta p& att införa
’borgarvärnet1 omigen!»
(Karikatyr från
»Kladderadatsch» 1849.)
Liksom i Sachsen jäste det också i Scblesien, men ett försök att
bygga barrikader i Breslau kväfdes i sin linda. Allvarsammare blefvo
sammanstötningarna i Rhenprovinsema, oaktadt de starka truppmassor,
som sammandragits dit. I Köln uppmanade den 8 maj ett stort möte af
stadsfullmäktige från hela provinsen Frankfurt-parlamentet till kraftigare
åtgärder samt gaf preussiska regeringen ett skarpt misstroendevotum.
Landt-värnsmännen i Elberfeld och Iserlohn vägrade att inställa sig till
mobilisering och slogo tillbaka trupperna, som sändts emot dem. I Düsseldorf
och Solingen fördes hårdnackade barrikadstrider. Men den militära
öfver-makten höll nere alla hjälpförsök från de närbelägna större städerna, och
bourgeoisin kastades mellan sin ovilja mot den feodala reaktionen och sin
skräck för den röda republiken; så blef t. ex. Fr. Engels, som skyndat
till Elberfeld för att organisera motståndet, komplimenterad bort igen,
hvar-efter trupperna mottogos med äreportar när de återkommo;
barrikadkäm-parne hade förut slagit sig igenom till Pfalz.
Statskuppshjältame funno nu stunden kommen för ett afgörande slag
mot »Neue Rheinische Zeitung.» Man hittade på att utvisa Marx under
påstående att han icke längre var preussisk undersåte, och öfriga
medarbetare hade likaså utvisning eller häktning att motse, när de pågående
åtalen hunno afdömas. Så måste tidningen, trots sina 6,000
prenumeranter, upphöra. I afskedsnumret, den 19 maj 1849, tryckt på rödt, varnar
redaktionen Kölns arbetare från att försöka där i staden väpnadt mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
