Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANN PHILIP BECKER.
1809—1886.
Född i Frankenthal, gick i skola, men
måste snart lämna den på grund af faderns
fattigdom och kom då i borstbinderilära.
Deltog i den revolutionära rörelsen i
Tyskland i början på 1830-talet, dömdes till
fängelse och måste senare fly till Schweiz,
där han fick medborgarrätt i kantonen Bern.
Deltog lifligt i de schweiziska
författnings-stridema på demokratins sida. År 1848
utfärdade han ett upprop till sina landsmän
i Schweiz om bildandet af en tysk legion,
men det vann föga anklang. Däremot
deltog han på en framskjuten post i 1849 års
sydtyska revolution. Han organiserade
bor-garvärnet i Baden, och hans strategiska
talang aftvang äfven fienden erkännande. De
följande åren verkade han outtröttligt i
Schweiz för att skaffa hjälp åt de talrika
tyska flyktingarne. När »Interaationalen»
grundades, var han genast med och bildade
sektioner i Schweiz, Tyskland och Österrike.
Åren 1866 — 71 utgaf han tidningen
»Vor-bote» i Genève. I alla svårigheter förblef
han sin socialdemokratiska öfvertygelse
orubbligt trogen till sin död. Partivänner af
skilda nationer ha senare rest en
minnesvård på hans graf.
rätt, och inom relativt kort tid hade
flertalet sett sig tvungna att utvandra
till Amerika.
Särskildt gick det naturligtvis ut
öfver de små kommunistiska
arbetarföreningar, som dels funnos kvar i
Schweiz sedan Weitlings dagar, dels
nybildats efter 1848. Ett försök att
sammanföra dessa till gemensam
verksamhet gjordes 1849 af den 23-årige
Wilhelm Liebknecht, som stod i
spetsen för föreningen i Genève.
Utgången ur en gammal hessisk
äm-betsmannafamilj, som räknade anor
från ingen mindre än Luther, hade
Liebknecht med utmärkelse genomgått
gymnasium, men på samma gång
med glödande ifver läst Saint* Simons
skrifter. Vid universitetet fann han
sig dock illa till rätta och stod 1847
i begrepp att emigrera, då ett
tillfälligt sammanträffande med en
schweizisk lärare bestämde honom ’att i
stället i Schweiz något se tiden an.
Urladdningen i Paris i febr. 1848 drog
honom dit, och han var senare
besluten att vara med i Herweghs
fri-skaretåg, men insjuknade och kom
först i sept. 1848 i aktiv revolutionär
tjänstgöring, under Struves
resnings-försök i Baden. Han togs till fånga
och insattes i badensiska fängelser,
men befriades genom resningen i
maj 1849, fängslades på nytt, men
inträdde nu som kanoniär i Beckers
landtvärn och lyckades efter neder-
laget rädda sig till Schweiz.
Liebknecht hade offentligen sammankallat de nämnda föreningarna
till en kongress i Murten i febr. 1850. Men då ombuden från 16
föreningar infunno sig, häktades de på schweiziska regeringens befallning
och ställdes under åtal för att ämna förbereda ett väpnadt infall i Baden !
Trots anklagelsens absurditet slöt den vidlyftiga processen med att inalles
296 tyska arbetare utvisades och deras namn meddelades till de tyska
regeringarna. Härmed förstördes den enda organisation bland de tyska
flyktingarna, som kunde ha fått någon varaktig betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
