Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täckte med sina oöfvade landtvärnsmän
det svåra återtåget öfver bergen från
Heidelberg mot Rastatt på ett sätt, som
aftvang t. o. m. de preussiska
yrkesmilitärerna beundran. Under Rastatts
murar samlades ännu 13,000 man som sista
rest af den badensisk-pfalziska
revolu-tionsarmén. I två dagar höllo de stånd
mot den sexdubbelt starkare fienden;
här stupade bl. a. den från
»Kommu-nistemas förbunds» första tid bekante
Moll. När ställningen ej längre kunde
försvaras, lyckades dock spillrorna af
hären rädda sig in i Schweiz.
Kontrarevolutionen hade segrat, och
nu började mördandet. Talrika fångar
skötos ännu medan striden pågick, och
sedan begynte krigsrätterna sitt arbete.
Då de första ej gingo i högsta
veder-börandes tycke nog strängt till väga,
tillsattes andra, som dömde 28
revolu-tionskämpar till döden och 68 andra till
10 års tukthus. Skalden Gottfried Kinkel
»benådades» till lifstids straffarbete! Men
utom dessa pinades en mängd offer till
döds af dålig behandling och tyfus i
Rastatts fuktiga kasematter. Det var
prinsen af Preussen, senare käjsar Wilhelm
I, som här visade mot besegrade
fiender det hjältemod han glömt att
utveckla när han flydde från Berlin efter
18 mars 1848. Också fick han i sydtysk
folkmun binamnet »kartesch-prinsen» —
man tänkte föga då att han skulle sluta
som »seger-gubbe»!
ARMAND GOEGG.
1820—1897.
Född i en liten b&densisk stad, juris
studerande vid flera sydtyska
universitet, rycktes han från 1848 med i
frihetsrörelsen i sitt hemland. Efter
Stru-ves nederlag bidrog han kraftigt att p&
nytt organisera den badensiska
demokratin. På våren 1849 sammankallade
han ett stort landsmöte i Offenburg,
hvilket på hans förslag antog ett
små-borgerligt-radikalt program. När
revolutionen bröt ut och storhertigen flytt,
blef Goegg finansminister i det utskott,
som skulle leda folkrörelsen. Vid den
preussiska härens annalkande slöt han
sig till revolutionsarmén, deltog i dess
sista strider och lyckades efter
nederlaget rädda sig öfver gränsen till Schweiz.
Senare företog han omfattande resor
i Amerika och Australien, hvilka han
med framgång skildrade i åtskilliga
böcker, och skref äfven ett intressant
arbete om den badensiska revolutionen
1849. Han afled, 77 år gammal, i sin
lilla födelsestad.
Det hvita skräckregemente, som nu hvilade öfver hela Tyskland,
omöjliggjorde på nytt all offentlig agitation därstädes i socialistisk
riktning. De c:a 10,000 tyska flyktingar, som revolutionsåren kastat öfver
till Schweiz, voro däremot en naturlig härd för mer eller mindre
praktiskt lagda försök att väcka på nytt en revolutionär rörelse i deras
hemland. Men Europas reaktionära stormakter visste hur de skulle göra slut
härpå. Skarpa hotelser tvungo Schweiz att väsentligen uppgifva sin asyl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
