Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het Öppnade sig äfven för henne alla kretsar, där man ville se och höra
den geniale Lassalle.
Lassalle utgaf 1857 sitt stora arbete om Herakleitos, en gammal
grekisk filosof med binamnet »den dunkle». Det mesta var skrifvet i
tidigare år, men blef nu öfverarbetadt och sammanfördt till ett slags
mästarprof i handhafvande af den Hegelianska världsåskådningens
metoder. Hvad som drog Lassalle till just detta studium var nog, förutom
själfva uppgiftens frestande svårighet, det besläktade hos en tänkare, om
hvilken det sagts »att han velat förvisa allt stillastående och hvila ur
världen, som för honom blott varit absolut rörelse».
Uppgiften var så vansklig bl. a. därför att materialet var så torftigt;
det finns blott några korta och svårtydda fragmenter i behåll af hvad
den grekiske tänkaren lärde c:a 500 år före Kristus. Den djupa lärdom
och genomträngande skarpsinnighet som Lassalle nedlade på detta
arbete är också än i dag af fackmännen fullt uppskattad, äfven om sedan
invändningar gjorts mot åtskilligt däri. Lassalles bok står, det erkännes
från alla sidor, i medelpunkten af forskningen öfver denna
utvecklingsfas i filosofins historia, den är, som en motståndare hyllande sagt, ett
»filosofiskt konstverk».
På ett särskildt fint sätt utför Lassalle. att hos Herakleitos kärleken
till äran, icke som omedelbar drift, utan som medvetet mål, varit
utgångspunkten för hela hans moralsystem. Ty att uppnå berömmelse,
som de bästa sträfva efter, det är att fortlefva efter döden, det är den
verkliga uppnådda odödligheten. En nordisk läsare påminnes ju här
starkt om Havamal: »Ett vet jag som aldrig dör, domen öfver död man».
Denna uppskattning af ett berömligt eftermäle sammanfaller hos
Herakleitos med hängifvelsen åt det allmänna, hvarmed han afser individens
medvetna, frivilliga underkastelse under den allmänna världslagen. I
denna hängifvelse åt det allmänna ser också Lassalle själf »all morals
eviga grundbegrepp». Men då han tillhörde en annan historisk epok,
var för honom »det allmänna» icke blott en allmän världsidé, icke ens
— som hos Hegel — »den absoluta statsidén», utan hvad han, som vi
längre fram skola se, kallade »arbetarståndets ide», därför att i den
mo-däma klasstaten blott hos arbetarklassen finnes förkroppsligad hängifvelse
åt det allmänna och därför att arbetames särskilda intressen just äro de
som» sammanfalla med de allmänna.
I ett bref till Marx från denna tid ger Lassalle uttryck åt hur det
pinar honom att behöfva sitta och teoretisera, »sedan så mycket blod
flutit och när så många illdåd ropa på hämd». Folk lefde ju lugnt vidare
som om de bästa böcker aldrig skrifvits och de största tankar aldrig
tänkts! Så stack han då emellan med att studera en tid, som påminde
om nutiden, men dock låg tillräckligt i fjärran för att ha perspektiv —
reformationstidens stora genombrott. Och resultatet blef — en historisk
tragedi på vers, »Franz von Sickingen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
