Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lassalle var alls icke skald och förstod detta själf fullkomligt, men
han valde dramats form för att kunna tränga med sin revolutionära
lidelse till vidare kretsar än med ett vetenskapligt verk. Konsten synes
han öfver hufvud endast ha fattat som tolk för ideer. Realistisk kraft
sökte han nå genom framförandet af de historiskt gifna konflikterna,
men hans idealistiska världsåskådning spelade honom här det sprattet
att han diktade sina personer som drifna af abstrakta ideer, medan de
i verkligheten hade handlat som förkämpar för reella klassintressen.
Ty idealist var och förblef alltjämt Lassalle; i motsats till Marx
trängde han aldrig fram till den s. k. materialistiska historieuppfattning,
som upptager idealismens sanning, men på den realistiska verkligheten
som grund. Lassalles hela andliga lif står i den klassiska filosofins
tecken. Han drogs dit på grund af den revolutionära kärnan i densamma*
han kan ur flera synpunkter fattas som en direkt fortsättare af Fichte.
Lassalle uttrycker därför icke den proletariska klasskampen i dess
ekonomiska nakenhet, utan så att säga ö/versätter den i idealistiska
tankeformer, i filosofiskt eller juridiskt språk. På det juridiska och filosofiska
fältet rörde han sig också säkrare än på det rent ekonomiska. Men å
andra sidan gaf Lassalles idealism honom också den klippfasta tillit till
idén som drifvande kraft, hvarigenom han kunde uträtta så stora ting.
Om han icke fattade lagarna för rörelsen inom det modäma samhället
lika djupt som Marx och Engels, så trängde han dock trots sin
idealistiska världsåskådning fram till själfva kärnpunkten i den vetenskapliga
kommunismen, öfver metodens svagheter hjälptes han oftast af sin äkta
revolutionära instinkt och af sin aldrig hvilande ärliga sanningssträfvan.
I sitt reformationsdrama förledes nu Lassalle af den idealistiska
kostym, hvari han såg verkligheten, att fatta bondekrigen såsom
enbart reaktionära rörelser; de ville nämligen göra gällande medeltidens
»härskande princip», jordegendomen. Det finns nog ett berättigande i
denna djärft konsekventa synpunkt, så till vida att böndernas medvetna
sträfvan var att återföra förgångna samhällstillstånd1. Men i kampen mot
feodaladeln voro dock dessa bönder på samma gång den borgerliga
revolutionens förtrupper, hvilka gingo under därför att det kommande
samhällets hufvudstyrka ännu var för svag och för långt borta.
Hvad som i dramat mest sysselsätter Lassalle är dock icke den
riddare, efter hvilken det uppkallats, utan Ulrich von Hutten. Denne
var först och främst humanist. Näst Luther var han den skriftställare
under reformationstiden, hvilkens röst nådde vidast till alla klasser, men
han ägde framför Luther sin fritt mänskliga hänförelse, sin obundenhet
af religiösa tros-satser. Med glödande och. stormande vältalighet
hud-flängde Hutten furstar och präster. För Lassalle blir han en
nationalhjälte, och det är genom hans repliker i dramat som man hör Lassalles
egna känslor, stämningar och förhoppningar bryta fram. Hutten önskar
sig tusen tungor för att. kunna tala till landet Hällre vill han flacka
från by till by som ett jagadt villebråd än han vill förtiga eller svika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
