Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB AUDORF.
1835—1898.
Född i Hamburg, uppfostrades i
fattigskolan, stod i 5 år i smedslära
och kom så ut på vandring som
gesäll. I Winterthur i Schweiz blef
han ledare af därvarande tyska
arbetarförening och lärde känna den
Weitlingska kommunismen, till hvars
åskådning han fast slöt sig. Efter
besök i Paris och London återvände
Audorf till Hamburg, dar han
fortsatte att agitera för sin öfvertygelse.
När Lassalle började sin agitation
såg han att islossningen ändtligen
kom, slöt sig till hans skaror och
var med bland stiftarne af »Den
allmänna tyska arbetarföreningen».
Vid sorgefesten i Hamburg 1864 öfver
Lassalle skref Audorf den tyska
ar-betar-marscljtistn, som än i dag
behåller sin plats som den tyska
socialdemokratins stridssång. Trött på
splitet inom rörelsen efter Lassalles
död flyttade han 1868 till Ryssland,
men återvände 1875 gruppernas
förening och gick in i redaktionen
af »Hamburg-Altonaer Volksblatt».
Socialistlagen slungade honom åter
till Ryssland, men 1887 kunde han
komma tillbaka och verkade vid
partiets nya Hamburg-tidning
»Ham-burger Echo» till sin död 1898.
Äfven kvinno- och barnarbetets tillväxt
var lika våldsam som i England. Bour*
geoisin klagade öfver de 3 timmars
skol-tvång, som 1853 års fabrikslag föreskref
för barnen, men man visste att hjälpa sig;
så t. ex. ställdes ångsliperierna i Solingen
utom fabrikslagen genom att räknas som
»handtverk». För att spara
skyddsanordningar måste flickorna där lägga af sin
dräkt och gå klädda som gossar. Först
efter årslång kamp lyckades en
»sentimental» fabriksinspektör göra slut på detta
oskick.
De tyska arbetarne hade därtill både
politiskt och socialt mindre rörelsefrihet
än de engelska. Enstaka utbrott af svält
och förtviflan förekommo, men
klassmedvetenheten låg ännu alltjämt i sin linda.
Blott på enstaka håll vårdades ännu elden
från revolutionsåren. Så gjorde Tölcke i
Iserlohn, i Hamburg höll maskinarbetaren
Jacob Audorf under en hård kamp för
tillvaron fast vid kommunismens principer,
hvilka han först lärt känna genom
Weit-ling, och i Leipzig verkade
tobaksarbeta-ren Fritzsche, skomakaren Vahlteich m. fl.
Men massan af arbetare äfven i dessa
centrer höll sig till framstegspartiet, äfven
därför att den Weitlingska kommunismen ju
alls icke passade till utgångspunkt för en
massrörelse sådan tiden kräfde.
Framstegspartiet hade också blott behöft
gent emot reaktionen energiskt fordra det
modäma samhällets fri- och rättigheter för
att länge nog kunna hålla arbetarne kvar
som trogna hjälptrupper. I stället lät det
sig angeläget vara att hålla sig som
obe-smittadt bourgeois-parti, på sin höjd
ägnande arbetarne en smula välvilligt
beskydd. Man gaf ut en »Arbetartidning»,
som predikade privat själfhjälp, d. v. s.
hvarje arbetare borde genom sparsamhet
hjälpa sig själf, men politisk själfhjälp, att arbetarklassen som sådan
skulle hjälpa sig själf, det fick på inga villkor ske! 1 fråga om
rösträtten var man ljum; den skulle arbetarne få, när de blifvit så bildade
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
